Onkel Tom – Krubbans klippa

Publicerad 8 oktober 2007 23.30 Uppdaterad 9 oktober 2007 9.07

Lund.
En fotbollssäsong är till ända – och nej, inte heller i år ville det sig för Lunds BK. Trea i division 2 precis som i fjol, grusade förhoppningar om avancemang i seriesystemet. Men Tom Hansson, lagets kapten, han höll stilen.

LUND. Samtliga 26 matcher i startelvan som mittback. Hårt kämpande utan att dra på sig en enda varning, än mindre någon utvisning. Försynt i den offensiva delen, bara ett mål i protokollet där. Och principiellt ointresserad av fotboll. Detta var, och är, Tom Hansson i ett nötskal.

– Kanske därför vi ligger där vi ligger, skojar han apropå ”Krubbans” status.

För snäll lagkapten alltså?

– Snäll vet jag inte. Säg sjyst, det låter bättre. En domarfavorit, he he.

Aldrig utvisad – eller?

– Jo, en gång. Vid någon inomhusturnering, en sån där tidsbegränsad utvisning. Men utomhus har det inte hänt, nej.

Aldrig skadad heller?

– Inte sen jag kom till Krubban 2003. Någon enstaka match har jag missat på grund av sjukdom, annars är det fläckfritt.

Vad gäller ointresset för fotboll skall det inte misstolkas. Hansson, om någon, ger alltid järnet för LBK, annars hade han knappast upphöjts till lagkapten.

Men allmänt nördig – nej, minst av allt.

– Jag är ju inte den som sitter och kollar på fotboll i tv, precis. Och allsvenska matcher har jag väl sett tre i hela mitt liv, konstaterar han med tillägget ”men jag vet i alla fall vem Zlatan är”.

En gång drömde Tom Hansson dock om just detta. Allsvenskan, karriär, optimal fotbollsglamour. Som talangfull tonåring i moderklubben Åkarps IF spåddes han också, som det heter, en lysande framtid. Det enda som fattades var ett konkret anbud från ”rätt” klubb. Även om Lunds BK verkade vara ett rätt lovande alternativ, då 2003.

– Året innan jag kom var de jättenära att vinna tvåan och få kvala till superettan, det kändes lite som en tidsfråga innan det skulle lyckas.

Tidsfråga är det således än – och problemet är att fotbollförbundet i fjol sprängde in en ”vanlig” division 1-serie mellan superettan och tvåan, och därmed förlängde vägen upp.

Årets säsong, mot den bakgrunden?

– En besvikelse, absolut. Vi hade hoppats på serieseger.

Vad gick snett?

– Snett och snett, vi hade en mindre svacka efter sommaruppehållet. Samtidigt gick Mabi som tåget, deras stabilitet var faktiskt imponerande. Och vi förbättrade oss ändå något jämfört med föregående säsong, tog fler poäng.

Nya tag 2008?

– Definitivt. Jag tror på vår spelidé, på våra långsiktiga processmål. Vi har dessutom en jätteung spelartrupp, tiden är på vår sida, menar gentlemannen som själv 26 fyllda hunnit bli något av Onkel Tom i Krubban.

Tom Hansson

Ålder: 26 år.
Bor: Klostergården i Lund.
Familj: Sambo med Anna Kempe.
Yrke: Idrottslärare.
Sport: Fotboll.
Klubb: Lunds BK (”Krubban”).
Roll: Mittback/lagkapten.
Aktuell: ”Evighetsmaskin” som genomfört ännu en säsong med fullt antal matcher i A-lags-tröjan.

Kortpassningar från årets säsong

Antal lag i seriespel: Från början 24 stycken – 14 på herrsidan och 10 på damsidan där dock Dalby Gif drog sig ur division 5 på ett tidigt stadium.

Bäst: LBK:s herrar, som alltid.

Sämst: Att detta LBK inte vann tvåan i år heller.

Roligast: Torns lyft från femman till fyran.

Lustigast: Torns matchfacit. Förlust i första och sista omgången, däremellan tjugo felfria.


Tom Hansson i aktion. LBK:s mittback och lagkapten höll stilen in i det sista fotbollsåret 2007. Hård men sjyst, centralgestalt utan åthävor. Bilden är från lördagsmatchen mot Höllviken där gula Krubban avrundade division 2-säsongen med stabil 4–1-seger. Foto: Emma Larsson
Viktigast: Viktor & Wictor i Veberöds AIF. Rosberg i efternamn respektive Magnus i förnamn, 22 mål tillsammans.

Tråkigast: LFF:s sorti från femman till sexan.

Skummast: Bois förvandlingsnummer i division 5. Uppåtkval i fjol, nedåtkval nu.

Festligast: Helsingkronas comeback i finrummet. Division 6 alltså, allt är relativt efter lång ökenvandring i träsket.

Pinsammast: Helsingkronas 15–0-seger över Röstånga i sista division 7-omgången. Nej, inte pinsamt för Helsingkrona – men för fotbollen, för serien, för motståndarlaget.

Ensammast: Lokomotiv. Kvar på division 7-perrongen, nästa säsong som enda Lundalaget. Inte mycket att skryta med.

Suveränast: På sitt sätt Hardebergas damlag. En ynka förlust i division 4 – och den kom när serie-segern redan var ett faktum.

Tapprast: Genarps damer. Idel smällar, inget gnäll. Och ser man på: 1–1 i sista matchen mot Torna Hällestad, äntligen ett ”ärligt” poäng till de tre tidigare från en w o-seger.

Nervigast: Pågående kval. Ödesmatcher i höstrusk, flera Lundalag inblandade.

Störst: Andreas Ekbergs domar-debut i allsvenskan, 22 år ung. Lundagrabben som fått sin fotbollsfostran i Torns IF visste vad han gjorde när han prioriterade pipan före aktivt spel.

Passningsläggare:Stefan Eckerström

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "Onkel Tom – Krubbans klippa"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu