Föreställningen tar dem vidare

HÅSTAD. –Vi chansar och vågar gå vidare här i livet. Och kliver över tröskeln där möjligheter finns. Vi chansar för att våga gå vidare.

Ensembeln från Kulturcentrum Skåne sjunger medryckande framme vid altaret. Föreställningen, som de själva kallar musikpoetisk, är skapad av åtta före detta elever och några av deras lärare.

Den har redan framförts ett flertal gånger, bland annat i Stockholm och vid en festival i Berlin. Och i går var det Håstads tur att åtnjuta musiken, texterna och den smittande glädjen. Samt de frågor som alla människor på väg in i nya livsfaser har:

”Jag ställer mig frågor om mig själv och mitt liv. Vem är jag, vad vill jag, vad är viktigt i mitt liv? Att inte fråga morsan, att komma hem när jag vill. Man vill ju inte missa när möjligheter finns.”

Ensembelns egna erfarenheter och drömmar märks tydligt i texterna. Många av dem handlar just om uppbrott, om att flytta hemifrån. Men några bryter av, som Mulualem ”Mulle” Negash. Han sjunger om sin första resa till födelselandet Etiopien:

– Jag har alltid fascinerats av den afrikanska musiken och rytmerna. När jag dansar känns det kul, jag känner mig pigg och alert. Jag tror att musiken och dansen är ett sätt att komma ihåg sitt ursprung, var man kommer ifrån.

Under tiden dansar både Mulualem ”Mulle” Negash och den övriga ensemblen afrikansk dans. Bak i kyrkan ser man hur publiken nickar takten och glädjen på scen går nästan att ta på.

En annan berättelse som sticker ut är Johan Ahlbäcks. En fräck ljudillustration visar vad han drömmer om. En röd racerbil.

– Jag skulle åka och hälsa på. Mina föräldrar då och då. Kanske bjuda en tjej. På en åktur med mej.

När den knappa timmens föreställning är över blir det blommor, ”ni är värda tusen var, men ni får i alla fall en”, säger prästen. Ensembeln får även en specialdesignad stubbe som brinner på ett läckert sätt – den får alla som kommer som gäster till evenemangen i kyrkan, förklarar prästen.

Sydsvenskan får en snabb pratstund med Mulualem ”Mulle” Negash och hans kompis sedan länge, Magnus Karlsson. De är uppspelta och nöjda med föreställningen.

– Det är jättekul att vara här i kyrkan och spela, säger Mulualem ”Mulle” Negash.

Någon större skillnad mellan Berlin, där de uppträdde vid en festival för funktionshindrade, eller Håstad, tycker han inte att det är. Inte mer än att scenen var större i Berlin och att den var lite väl trång i kyrkan.

– Men vi har spelat så många gånger nu att det går bra överallt, förklarar Mulualem ”Mulle” Negash.

Både han och Magnus Karlsson har alltid haft musik som ett stort intresse. Men att skriva texter och att memorera hela föreställningen krävde ganska mycket kraft, det är de överens om. Just nu finns inga nya idéer att förverkliga.

– Det måste få ta tid att skriva. Det är viktigt att veta vad texten ska handla om, förklarar Magnus Karlsson.

Nästa söndag klockan 18 är det Limhamns brassband som kommer till Håstads kyrka.