Vad är väl en bal...utan peruker?

LUND. Han är nypensionerad elektriker från Lund och passionerad stildansare. På huvudet sitter en dunbrämad trekantshatt och på kinden en liten mouche.

Björn Eriksson och hustrun Marianne tillhör en sektion inom Gammeldansens vänner i Malmö som levandegör dansarvet från 1700- och 1800-talen.

Denna kväll är det Föreningen för historiska dansers årliga bal och ett sjuttiotal dansare från Danmark och Sverige har samlats på Grand Hotel i Lund.

Man har precis avslutat middagen (lax, tupp och aprikosmousse) och bland peruker och mamelucker får vi en pratstund med Björn Eriksson.

– Det handlar inte bara om dansen, det är maten, kläderna, sederna, säger han.

Själv bär Björn Eriksson en rosa 1700-talsdräkt med väst, kavaj och massor av spetskrås. På huvudet bär han peruk och på fingrarna ringar med rejäla stenar.

Hans Mathiasen och Karen Mikkelsen har kommit ända från Köpenhamn för att få dansa herrskapsdans i Lund.

– Vi dansar folkdans också, men detta är något helt annat. När du blir gammal passar stildans bättre, för här behöver du inte springa så mycket. Det är mer stil över detta, säger det danska paret.

Deras favoritdans heter Sankt Bernhard som är en vals som dansas väldigt tätt för att vara stildans.

Kerstin Jonholm från Lidköping står och svalkar sig i den pampiga trappan. Hon har själv sytt sin klänning. Modellen är från tidigt 1600-tal och klänningen går i mörkgrönt med massor av vackra spetsar kring hals och ärmslut.

– Att knyppla spetsen tog ett år och att sy klänningen tog ytterligare ett, berättar hon.

Maria Cedergren från Limhamn har dansat stildans i tjugo år. Hon tycker om musiken och säger att stildans är lite lugnare jämfört med folkdans. Hon har också sytt sin klänning själv och värdesätter gemenskapen och musiken mycket.

Eleonor och Stig Larsegård kommer även de från Lidköping. De har dansat stildans sedan 1987:

– Vi blev lite nyfikna på vad det högre ståndet dansade. I vår grupp har herrarna alltid uniform modell äldre. Vi flickor har klänningar från ungefär 1850–1870, berättar Eleonor Larsegård.

Hon och hennes förening har tagit reda på mycket om seder och bruk från den här tiden:

– Förr dansade man otroligt mycket på slotten, på 1700-talet flera timmar varje dag. Man förde sig mycket fint i salongerna, det var mycket uppsträckt och artigt, säger hon.

Kvällen går vidare och musikerna Anders Frostin, Mats Nilsson och Per Tidstrand i trion Ensemble 1800 stämmer upp i nästa stycke. Det har blivit dags för nummer 10 i dansprogrammet, ”Carolinas kadrilj”. Själva vandrar vi ut i vårnatten och finner att det åter är år 2008.