På Bantorget utanför Grand Hotel myllrar det av pingviner och Disneyskimrande högtidsblåsor.
Runt dem svärmar minst dubbelt så många anhöriga – lika snabba med avtryckarfingret som paparazzi runt en röd matta i Cannes.
Det är trångt och varmt i det gassande solskenet när 310 Spykenelever börjar ta sig upp för hotelltrappan som markerar starten på ett tolv timmar långt festande: fördrink, trerätters middag, foxtrot, efterfest och slutligen frukost i hotellbaren klockan sex på morgonen.
Men så är det också en kväll som en del sent kommer glömma.
En halvtimme tidigare i en trädgård i Värpinge by står 24 eleganta Spykenstudenter och knaprar på salta pinnar, skålar i bubbel och ler mot välanvända pocketkameror.
– Det har varit månader av planering men ändå blev min klänning klar för typ två minuter sedan. Mamma sydde den direkt på min kropp, säger Stina Sjerén, för dagen uppklädd i en grönskimrande kreation som bara den har en helt egen historia.
– Vi letade efter tyg i Barcelona, Mexiko och Guatemala – på nätet och under resor. I tre terminer letade vi efter ett tyg i rätt nyans innan vi till slut hittade det – i Arlöv, berättar mamma Lena Nilsson Sjerén och skrattar.
Kompisen Charlotta Rubin har också hunnit tänka en del på den här kvällen.
– Jag har tänkt på det här sedan jag var fem, sex år – jag var helt besatt av brudklänningar och sånt.
– Jag hoppas att det blir en av de tre bästa kvällarna i mitt liv, säger hon och redogör för de två andra kvällarna: MFF:s SM-guld 2004 och det kommande bröllopet.
Efter otaliga fotograferingar och läppglansbättringar bryts det uppsluppna sorlet – om än för ett ögonblick.
– Den går 17.10, hojtar någon.
Pappa Tonny Sjerén hade bokat en cabriolet. Men den planen nobbades. De 24 välklädda Spykeneleverna ville hellre åka kollektivt till balen på Grand.
– Man blir lite rörd. Detta kan man aldrig ta ifrån dem, säger 85-åriga Margit Johansson, farmor till en av de snart nybakade studenterna som nu hade börjat promenera ned mot busshållplatsen.
% är glada
% är likgiltiga