Bra Tiina! Tack för ditt angrepp mot den fisförnäma högtidlighet som alltid
har omgett den så kallade spexkulturens allra mest mansgrisiga och
gymnasiala svinaktigheter!
Jovisst, du kunde kanske ha gjort det på ett mera taktiskt sätt – men hade det
då någonsin blivit av?
Ingen ko är så helig i det akademiska Lund som den så kallade ”lundaandan” som
påstås vara en världsunik form av särskilt högtstående humor, medan den för
det mesta inte är något annat än den gamla vanliga lumparjargongen, möjligen
på rim.
För fyrtio år sedan försökte jag som redaktör för Lundagård skapa debatt om
ett av dessa fenomen – karnevalen. Det fick inget genomslag. Samma studenter
som just då ägnade sig åt att bildstorma kapitalismen och imperialismen, för
att inte tala om föräldragenerationens alla seder, bruk och traditioner,
kunde inte drömma om att ifrågasätta det vatten de själva simmade i –
”lundaandan” med sina uardor och falsettsjungande manliga medicine
kandidater med konstgjorda flätor. Inte ens när vi använde marxistiska
argument mot studentkarnevalen som ett folkfrämmande överklassjippo tog det
skruv.
Visst har det hänt några gånger under de gångna åren att Lundagård (under
kvinnliga redaktörer) har hängt ut nollningsterror som slagit över. Men
överlag har hemmablindhet rått.
Därför behövs uppenbarligen friska och osmittade ögon för att inse att större
delen av ”lundaandan” intet har med kultur att göra utan mest är förvuxna
tonårskillars utlevelser på en nivå som passar bättre hos Hells Angels än i
Lunds studentkår.
Tack Tiina! Du behöver inte ångra ditt utbrott! För du menar väl inte att H C
Andersens gosse också skulle ”hållit sin käft” och tigit om kejsarens
nakenhet?
Per Gahrton
redaktör för Lundagård 1968–1969
50% är glada
0% är likgiltiga