Action i ankdammen

LUND. Och femårige Axel Borg stämde upp i en sång om en svettig ko. Vilket kändes ganska passande, för svettigt var det.

Mellan varven pausade Hemvärnets musikkår i skuggan bakom ett timrat hus.
–Det är första nationaldagen någonsin som jag spelar utan kavaj, sa Patrik Nilsson med en saxofon kring halsen.

Elisabet Åstrand, på tenorsaxofon, svalkade sig genom att vifta med nothäftet framför ansiktet.
–Innan var det en tia på värmeskalan. Här i skuggan har det sjunkit till en sjua, sa hon.

Ändå funkar uniformen med mörka hellånga byxor och värmande keps hyfsat, tycker Patrik Nilsson:
–Den är för varm på sommaren och för kall på vintern. Slår man ut det på hela året så blir det rätt bra.

Ingalisa Hallgren och Ingrid Nordström, med en liten svenska flagga i bröstfickan, kom mycket för musiken. Men också för att se fanan. Och ryttarparaden stötte de på vid Lundagård på vägen hit
–Nationaldagen ska man bara fira, tyckte Ulla Ekermann.

På en filt i skuggan satt familjen Borg.

Varför är du här?
–Det är svårt att säga, svarade snart sjuåriga Elin Borg och kliade sig lite i huvudet.

–Vi ska se när orkestern spelar, sa Axel Borg, 5 år.

De kikar på ankungarna i dammen. Och på bråket som uppstår mellan äkta paret Ankdamm och andmamman med sex ungar.

Kören Bella Voce sjunger Värmlandsvisan. Fint, tycker Elin Borg, även om hon inte kan just den visan själv.
–Vi kan en sång om kossor, säger hon.

Axel Borg tar i med ljus, klar röst. Om en ko som är så svettig att det kliar på magen.
–Det är för varmt, varmt, alldeles för varmt, sjunger han.

Sen hyssjar mamma Johanna lite försiktigt.