Lundaforskare bidrar till bättre missbrukarvård

LUND. Forskaren Mats Fridells unika patientmaterial från Sankt Lars under åren 1977–1995 har de senaste åren lett till nya insikter om bästa sättet att behandla narkotikamissbruk.

Under femton år satt Mats Fridell med på i stort sett varje rond på Sankt Lars avgiftningsklinik. Han var med när narkomanerna skrevs in och ut. Han noterade vilka droger de använde, om de hade psykiska störningar, hur de klarade sig, vilka som inte klarade det.

– Då hade jag ingen tanke på hur jag skulle använda materialet. Den insikten kom senare. Och jag kunde aldrig ana att det skulle bli så här stort, säger Mats Fridell.

Sedan han började på Lunds universitet 1994 har han tillsammans med forskarkollegor återvänt till Sankt Lars-materialet från åren 1977–1995. Data har samkörts med brottsregister, obduktionsdata, vårdhistoria och folkbokföring.

Mats Fridell har tillsammans med sina medarbetare intervjuat hundratals av sina gamla patienter – några fortfarande fast i missbruk, men många drogfria sedan länge.

– Som praktiker får man lätt en pessimistisk bild. Man minns de struliga, dem som det går snett för. De som man lyckas hjälpa försvinner ju från avdelningen, säger Mats Fridell.

– Vår femårsuppföljning visade att 40 procent faktiskt slutar med droger relativt snabbt efter att ha blivit intagna. Det är en bild man lätt glömmer bort.

Han berättar om en kvinna som togs in för avgiftning i början av 1980-talet. Mats Fridell bedömde att hon utöver sitt tunga narkotikamissbruk även var på väg att utveckla schizofreni. Men så blev det inte.

– Jag träffade henne för ett par år sen i hennes och familjens villa i Blekinge. Hon hade barn och jobb och havsutsikt. Ju mer jag lär mig, desto mer förvånad kan jag bli.

Den senaste artikeln från Sankt Lars-materialet handlar om diagnosen aspd, eller antisocial personlighetsstörning och publicerades för ett par veckor sedan i en vetenskaplig tidskrift, Addiction.

– Det visar sig att de som fått diagnosen aspd begår betydligt fler brott. Vilket kanske inte är så förvånande i sig, men det har aldrig belagts så här noggrant tidigare, säger Mats Fridell.

Det senaste är viktigt. Och att ha ett material som följer så många – 1 052 personer – under så lång tid är ovanligt.

– Det var bara för att vi var systematiska då, som den här forskningen blev möjlig i dag.

Dessutom går utvecklingen inom narkomanvården i dag åt ett håll som faktiskt gör det svårare och svårare att få svar på vissa av forskarnas frågor, något som oroar Mats Fridell.

– När jag började på 1970-talet tog vi in alla sorters missbrukare. Inte bara opiatmissbrukare, som är vanligt idag, utan även amfetaminister och haschrökare, till exempel. Det gör att vi nu kan jämföra hur det gått för olika grupper, vilket är avgörande för att kunna besvara vissa frågor.

En annan faktor är att man inom svensk missbruksvård idag sällan ställer några psykatriska diagnoser – trots att man vet att många missbrukare har till exempel adhd eller aspd.

– Det är synd. Diagnosen är inte svår att ställa, och kan bli ett bra redskap i behandlingen. Dessutom blir många missbrukare hjälpta av att få en ordentlig psykiatrisk bedömning. Man får en förklaring till sitt beteende, säger Mats Fridell.

– Det säger också något om hur man ska bemöta patienten. En patient med aspd ska kanske inte ha permissioner, eftersom det blir för många chanser till att till exempel begå brott.

Konsekvensen av att data inte längre samlas in systematiskt, blir att vissa frågor inte längre går att besvara. De slutsatser som skulle kunna höja kvaliteten i missbruksvården – och på sikt rädda liv – går inte längre att dra.

– Största delen av den forskning om missbruk som görs idag är kortsiktiga utvärderingar av den ena eller andra metoden. Långa studier utan givna svar är omoderna numera, säger Mats Fridell.

35 år inom narkomanvården har gett Mats Fridell en stadig uppfattning om vad som bygger en framgångsrik vård.

Och det handlar inte i första hand om den ena eller andra terapimodellen.

– Struktur. Man får inte vara intellektuellt slapp. Det krävs goda mötesplatser mellan personal och patienter och klara regler. Man måste vara tydlig och rak – annars vinner man aldrig patientens förtroende, säger Mats Fridell.

Egentligen är förutsättningarna kring själv behandlingen viktigare än vilken specifik terapi som används.

– Det är därför omorganisationer och besparingar är så förödande. Kortsiktigheten slår sönder fungerande verksamheter.

Efter alla år på Sankt Lars hör det numera till vanligheterna att Mats Fridell stöter på gamla patienter på stan i Lund.

– Det kan vara människor som jag trott var döda, som jag inte sett på länge. Och så kommer de fram och berättar att de jobbar och just köpt en sommarstuga. Då blir man glad, säger Mats Fridell.