Professor: Jag skulle se saker som jag inte kan se nu

LUND. Maxlab ligger på Ole Römers väg mitt emot Ekonomicentrum. I lokalen, som är stor som en idrottshall, finns nuvarande anläggningarna Max I, II och III. Max II är den största ringen, som har en omkrets på strax under 100 meter och alltså är runt 30 meter tvärs över.

Det är den som Jesper Andersen brukar använda för att lära sig mer om de material han studerar.

Överallt ligger skiftnycklar, plastbackar med skruvar, måttband, remmar, ficklampor, pennor, vinylhandskar, sprayburkar och mystiska reservdelar. Om Pettson och Findus hade en synkrotronljusanläggning skulle det nog se ut ungefär så här.

Men anläggningen är inte i gång just nu, eftersom det är sommar.

– Den har semester, den är ju svensk, säger Jesper Andersen med glimten i ögat.

En synkrotronljusanläggning består i princip av ett cirkelformat rör som det är vakuum i. I röret cirkulerar elektroner i en hastighet mycket nära ljusets, 300 000 kilometer i timmen. Då avger elektronerna ljus, ett ljus med mycket hög energi och som är riktat åt ett enda håll. Man kan likna det vid laserljus.

För att vi ska få en idé om hur intensivt ljuset är visar Jesper Andersen upp en så kallad beamstopper – en kopparklump som används när man stoppa ljusstrålen. I ena sidan har ljusstrålen grävt ett centimeterdjupt hål in i kopparn.

– Beamstoppern är vattenkyld. Det här händer om man glömmer vattenkylningen i tio sekunder. Det här är världens bästa ljuskälla, säger Jesper Andersen.

Vad hela anläggningen är till för är helt enkelt det fokuserade och mycket intensiva ljuset. För att få ljus som är ännu mer intensivt och bättre fokuserat vill Maxlab nu bygga Max IV, en ny, större ring med en omkrets på 530 meter. Kostnaden beräknas till nästan tre miljarder kronor.

– Varför skulle staten vilja betala det? Jo, det ger svenska företag möjlighet att klara sig i konkurrensen, säger Jesper Andersen.

Det kliar i fingrarna på honom när han tänker på vad han skulle kunna använda Max IV till.

– Jag försöker förstå reaktioner på ytor. Jag skulle vilja studera enstaka nanopartiklar.

I en katalysator finns det små, små partiklar av ädelmetaller, som platina eller rodium. På ytan av de små partiklarna sker reaktionen där kolmonoxid blir till koldioxid mycket enklare och med lägre energiförbrukning än om katalysatorn inte fanns. Problemet är att metallerna som används i katalysatorer är sällsynta.

– Vi skulle kanske kunna använda kombinationer av billigare metaller, men för att kunna veta vilka kombinationer måste vi förstå varför till exempel just rodium är så bra på att katalysera. Jag skulle kunna använda Max IV för att designa bättre och billigare katalysatormaterial.

Läkemedelsindustrin är ett annat område där Max IV kommer att ha stor betydelse.

– Vet du exakt hur ett virus ser ut kan du lättare designa ett läkemedel som går in och slår mot just det viruset, säger Jesper Andersen.

Hoppet är stort i forskarvärlden om att staten kommer att skjuta till pengar för att bygga Max IV.

– Alla tror att det kommer att bli ett ja. Frågan är bara om det blir ett stort eller litet ja. Jag hoppas att det kommer med i forskningspropositionen och så tar det väl en fyra-fem år.

– Max IV kommer att slå allt annat som finns i världen. Det kommer att vara stället, säger Jesper Andersen.