Mamman fanns på Facebook

LUND. Angelica Höglund föddes i Colombia, adopterades när hon var två månader gammal. En onsdag i september, 17 år senare, hittar hon sin biologiska mamma genom att söka på internetsidan Facebook.

Familjen Höglund flyttade för ungefär ett halvår sedan från Södra Sandby till en lägenhet i centrala Lund. Det är en kort flytt.

För sjutton år sedan kom dottern Angelica från Bogotá i Colombia efter att Ove Höglund och hans fru adopterat henne från ett barnhem.

Det är en längre flytt.

Angelica Höglund har från början, i alla fall från den dag sådana uppgifter kan registreras i huvudet hos ett barn, vetat om att hon är adopterad. Bakgrund och identitet är viktiga frågor och bakgrund och identitet växte i betydelse, ju äldre Angelica Höglund blev.

Frågor som vill ha svar.

Det har aldrig på något sätt varit tal om att det skulle vara omöjligt, eller speciellt svårt, för Angelica Höglund att hitta sin biologiska mamma.

Uppgifter om hennes identitet finns i en svart pärm som Angelica Höglund fick med sig på resan till Sverige, hon har läst och bläddrat i den ”hundra gånger minst”.

Enligt colombiansk lag är det tillåtet att öppna upp register om föräldrar som adopterat bort barn efter det att barnen har fyllt 18 år och om barnen vill. Register med adresser som kan möjliggöra en efterforskning.

Enligt samma lag får den biologiska mamman aldrig söka upp sitt bortadopterade barn.

Angelica Höglund har alltid vetat om sina möjligheter men har aldrig trott att det skulle gå så enkelt. Att vänta till 18-årsdagen, åka till Colombia, söka upp barnhemmet, leta fram alla dokument, söka i register, hitta sin biologiska mammas adress, knacka på – sådant är svårt att göra.

Att knappa in ett förnamn, ett mellannamn och ett efternamn på internetsidan Facebook, trycka på sökknappen.

Sådant är lätt att göra.

När man har bestämt sig.

Så Angelica Höglund tryckte på sökknappen. Det kom upp ett namn. Som stämde exakt. Och hon bodde i Bogotá, åldern, utseendet, det kunde alltså vara... men inte säkert.

– Så jag skickade först en förfrågan om hon ville vara min ”vän” på Facebook.

Inget svar.

– Så jag skickade ett mejl på engelska där jag frågade om det kunde vara så att...

Inget svar.

– Men så sa min kompis Matilda, att nästan ingen förstår engelska där, och Matilda kan spans­ka så hon skrev ett mejl åt mig.

Det kom ett svar:

”Hej Angelica, jag vill säga att jag kan vara den person som du letar efter. Och om det är du, den lilla som jag adopterade bort, önskar jag att mina böner har uppfyllts, att du är den som jag drömmer om, att du har det bra och att du har ett lyckligt liv”.

Kontrollfrågor ställdes:

– Jag berättade ingenting mer om mig själv, så jag frågade var hon hade lämnat flickan, vilket datum, vad hon hade döpt mig till.

Allt stämde.

De har pratat med varandra nu, skriver varje dag och nu handlar det om att ta ett steg till. Det hoppar i kroppen. Det finns ingen tid att spilla. Det finns bara ett flyg att ta, ett land att besöka, det finns en biologisk mamma, två småbröder, en lillasyster, mormor, morfar, en ny släkt att träffa. Ett språk att lära sig.

Och mitt i allt det här finns det en mamma och pappa hemma i Lund som vill att Angelica Höglund ska ta det lite lugnt, vänta och se så att allting verkligen stämmer, att hon är förberedd, som vill att hon inte ska ha så bråttom.

Sådant är svårt att säga till en sjuttonåring som hittat sin biologiska mamma på internet. Det är nödvändigt, men svårt.

Terminologin tillhör en sjuttonåring.

– Det känns som... som man är nykär, man undrar vad den personen gör nu, så fort jag vaknar så tänker jag på henne. Först blev jag ledsen, ledsen. Sedan ledsen, glad. Det hoppar i kroppen. Jag kan inte vänta. Jag vill åka nu.

Och terminologin tillhör en pappa.

– Min första tanke var att jag blev rädd, säger Ove Höglund. Att det var någon som lurade henne. Men allting verkar stämma och det viktigaste är barnens väl. Det finns kontaktpersoner i Colombia som kan hjälpa till, för man ska vara otroligt försiktig när man kastar sig in i deras liv och det är en stor apparat att åka hela familjen till Colombia.

Situationen är märklig.

När regler sammanfattades och lagar stiftades angående biologiska föräldrars möjlighet och adopterade barns chanser att hitta varandra igen, fanns det inte någon som tänkte på internet och absolut inte på hemsidan Facebook där man kan lägga ut information om sig själv.

Information som ibland kan leda till att man hittar en gammal klasskompis. Ibland en ny bekantskap. Ibland en person med samma musiksmak och samma intressen.

Angelica Höglund, 17 år, hittade sin biologiska mamma.

Då hoppar det i kroppen.