Rasism fick familjen att flytta

LUND. Ehab Zahrouns familj flydde Irak bara timmarna innan USA:s militär invaderade landet och gränserna stängdes. De kom till Södra Sandby och familjen, mamma, pappa och fem barn, bodde de första månaderna i en etta.

– Det var jättetrångt. Mina föräldrar fick sova i köket, sade Ehab Zahroun.

Sedan blev det två år i en genomgångslägenhet på Vävaregatan innan de flyttade till Dalby. Minnena från tiden i Dalby är allt annat än ljusa.

– Det var svårt att komma in i Dalby, de hade svårt att ta emot människor från utlandet. Det kastades sten på vårt hus och vi kallades vi för olika saker. Vi ringde polisen flera gånger men inget hände. Min lillasyster blev utfrusen i skolan, hon fick inte vara med i grupparbeten och sånt. Hon blev deprimerad och hamnade på sjukhus, berättade Ehab Zahroun innan han höll föredrag i går kväll på Stadsbibliotekets atriumgård.

Familjen flydde till slut Dalby och bor nu på Norra Fäladen. Ehab Zahroun använde sig av det irakiskt ordspråket ”fingrarna är inte lika långa” när han förklarade sin syn på Dalbyborna.

– Det finns de som är snälla och de som är dumma. Men jag blev lite ledsen över hur vi behandlades.

Ehab Zahroun föreläste på biståndsorganisationen Tamams öppna föredragsserie på biblioteket. Ämnet för kvällen var integration och Ehab Zahroun, som fyller 21 i år, är angelägen att komma in i samhället.

– Många flyktingar hamnar på komvux men jag ville komma in på ett vanligt gymnasium. Jag vill känna mig som en vanlig ungdom bland andra ungdomar.

Nu går han andra året på barn- och ungdomsprogrammet på Vipan med sikte på att bli förskolelärare.

– Jag säger till alla mina svenska kompisar att jag kommer att vara tacksam i hela mitt liv över att vi blivit mottagna av många på ett jättebra sätt. Sverige känns som mitt hemland.