Är det krig hemma hos er? Bor du i en djungel? Det var vanliga frågor till Rakel Chukri i telefonsamtalen under hennes uppväxt.
– Jag svarade nej, men när de jag pratade med hörde de många rösterna och det assyriska språket tolkade de det som att vi var arga på varandra. Även i dag känner sig en del hotade av vissa språk, som arabiska, för att de inte kan tolka nya sociala koder, sa Sydsvenskan kulturchef Rakel Chukri inledningsvis under diskussionen på Månteatern.
Hon berättade att tolkningsproblem också fanns från hennes familjs sida.
– Jag hade aldrig barnkalas hemma. Jag var orolig att mina föräldrar inte skulle kunna tolka de sociala koderna och för att min pappa sjöng ”Ja må hon leva” som om det vore en psalm.
Diskussionen hade föregåtts av några scener ur den absurdistiska komedin ”Den skalliga sångerskan” och kom att domineras om frågor kring teatern, svenskhet och mångkultur. Det sistnämnda begreppet har fått en negativ klang bland skådespelare, berättade en av Malmö stadsteaters teaterchefer, Jesper Larsson, som satt bland åhörarna.
– När vi ska anställa skådespelare med invandrarbakgrund säger de ofta: ”Jag vill inte vara med i något multikulturprojekt, ge mig en vanlig roll”, sa Jesper Larsson.
Aje Carlbom, forskare kring multikulturella frågor, spann vidare på temat.
– Problemet med multikultiralismen är att den bygger på ett grupptänkande; man anställer till exempel en arab för att denne ska representera araber som grupp. Men individen försvinner med detta tänkande, sa han.
Aje Carlbom tillade att vi ofta glömmer att ett gemensamt språk är förutsättningen för ett gemensamt samhälle och demokratin. Han menade dessutom att när ett språk är dominerade i ett samhälle måste de som har ett annat språk få hjälp att hantera det dominerande språket, annars blir de utanför.
Regissören och dramatikern Aldo Iskra hade en annan infallsvinkel.
– Vi måste ge plats åt fler läsarter i teatern. Den läsart som dominerar måste minska sitt utrymme.
0% är glada
50% är likgiltiga