Juryns ordförande har redan en favorit

Sir Bob Scott kan det här med Europas kulturhuvudstad. Han ledde Liverpool till titeln efter en tuff konkurrens i Storbritannien, och är sedan några år tillbaka medlem i såväl den internationella urvalsjuryn som i övervakningspanelen för kommande kulturhuvudstäder.

När det gäller de svenska städerna inför 2014 har sir Bob bestämda åsikter, både om dem som inte är aktuella och de två som nu slåss om titeln. Han är till exempel mycket förvånad över att Göteborg inte sökte.

– Jag tror att det hade blivit en mycket bra kulturhuvudstad, säger han.

Bob Scott tar emot på Institute of Directors, ett stenkast från Trafalgar Square i centrala London. Här har varje jurymedlem sitt eget bord. Runt om i det eleganta klubbrummet pågår olika affärsmöten. Några herrar sitter tillbakalutade med en dagstidning och lite afternoontea.

Sir Bob pendlar mellan att vara förvånansvärt frispråkig till att inte vilja avslöja för mycket. Umeå var för honom helt okänt innan juryarbetet började. Lund däremot är mer känt ute i Europa, men har sin inklämda position mellan Malmö och Köpenhamn emot sig.

– Lund är en intressant kandidat, men klarar man av att skapa sin egen identitet bredvid sina starka grannar? Det är Lunds stora utmaning, säger han.

Sir Bob har en personlig uppfattning om vilken av de två städerna som just nu ligger bäst till för att få titeln. Men den håller han för sig själv. Och det är definitivt inte avgjort.

– Det är två helt olika städer, med helt olika drivkrafter för sina ansökningar. Entusiasmen i Umeå står mot det traditionella i Lund. Det blir spännande att se hur de mäter sig mot varandra. Mer tänker jag inte säga om det.

I slutänden handlar det om vilken av de två städerna som vill det här mest, fortsätter han.

– Vilken stad har den största önskan att förändra världens bild av sig själv? Kulturhuvudstadsåret är ett mäktigt vapen i arbetet med att definiera den nya staden.

Han tror att både Lund och Umeå har en stark önskan att hamna på kartan, men utifrån olika utgångspunkter. Umeå vill bli ”a city to talk about”, att folk ska sluta tänka bara Stockholm och Göteborg när de tänker Sverige. Lund vill komma ut ur skuggan av Malmö och Köpenhamn.

– Lund finns redan lite på kartan, men bilden är lite suddig, menar Bob Scott.

Han tycker att Lunds drivkraft i mångt och mycket liknar den som finns hos andra stora kulturhuvudstäder som hans eget Liverpool, Lille samt Marseille, som har titeln 2013.

– Det är visserligen kända städer, men förbisedda och lockade inga besökare. De har nu alla lyckats etablera sig i skuggan av sina huvudstäder.

När juryn väl gör sitt val är det många faktorer som spelar in. Det är viktigt att det finns en lokal uppbackning och entusiasm för projektet, en beslutsamhet att genomföra det, en stabil politisk uppbackning och förankring bland såväl stadens invånare som kulturutövare. Men det är också viktigt att staden ser till att förvalta chansen. En chans som kan vara avgörande är juryns besök i städerna i slutet av augusti.

– Det är ett bra test, framför allt vad de väljer att visa oss. Vi har bara en dag på oss. Blir det en dag i stads¬huset med allvarliga möten som handlar om pengar? Det räcker inte, säger sir Bob.

Han vill att besöket ska ge juryn en känsla av staden, av människorna där, av stadens längtan.

– Om besöket är en triumf, då glömmer inte juryn det, då lever det kvar till den sista presentationen, säger han med eftertryck.

Ett konkret tips från sir Bob är att Lund och Umeå aktivt kartlägger juryn och ser till att den slutliga ansökan, och presentationen, innehåller något som tilltalar alla i juryn.

– Om man inte ser till att tillfredsställa varje enskild juryledamot så missar man en viktig möjlighet. Den sista presentationen i början av september är sedan pricken över i:et som förhoppningsvis bekräftar den bild som juryn har fått av staden. Här är det viktigt att städerna är konsekventa så juryn kan se en röd tråd, från den första presentationen till slutprodukten, säger Bob Scott.

En utmaning för både Lund och Umeå är att vidga sina vyer söderut. I Skandinavien har vi en tradition av att i första hand söka samarbeten inom just Skandinavien, och går vi längre så blir det gärna öster- eller västerut, påpekar Bob Soctt och saknar den nord-sydliga dimensionen.

– Ni måste säga – och visa – att Europa är Lund.