LUND. För ett år sedan gick Simon Jäger ut estetiska programmet med
musikinriktning på Spyken i Lund. Nu sitter han på arbetsförmedlingen och
vill ha ett arbete.
– Jag jobbade ett halvår som budbilsförare på sjukhuset i Malmö. Men så
tvingades de skära ner på alla håll och kanter och den sista mars blev jag
arbetslös, säger han.
På stolen bredvid sitter före detta klasskompisen Johanna Witt. Efter sex månader på ett elektronikföretag blev hon arbetslös i april i år.
Simon Jäger och Johanna Witt är långt ifrån ensamma. Bland unga upp till 25 år har antalet arbetslösa ökat rejält det senaste året. I juni förra året var 232 ungdomar inskrivna som arbetslösa på arbetsförmedlingen i Lund. Vid samma tidpunkt i år hade siffran stigit till 390. Det är en ökning med 68 procent.
De båda klasskamraterna hoppas på en framtid som musiker. Han spelar
nyckelharpa och irländsk säckpipa. Hon är trummis och gitarrist. Men de vet
att det är en tuff bransch och båda är beredda att jobba med annat på vägen
till drömyrket.
– Jag har sökt cirka 50 jobb sedan jag blev arbetslös, säger Simon Jäger.
– Jag har väl sökt tre fyra jobb i veckan. Jag söker vad som helst. Jag är inte så kräsen, säger Johanna Witt som nu funderar på att ta truckkort för att kunna få jobb som lagerarbetare.
Att läget är tufft just nu märks också på socialförvaltningen i Lund. Under de
första sex månaderna förra året betalade man ut 34,1 miljoner kronor i
socialbidrag. I år var notan uppe i 38,1 miljoner för motsvarande period.
– Och det är framför allt de unga som behöver hjälp, säger Annika Pettersson
som är chef för verksamhetsområde arbete och försörjning.
Hon ser hur de stora kullarna födda i början av 90-talet har problem att komma
in på arbetsmarknaden och behöver bidrag för att klara sig.
– Och vi befarar att det kommer hit ännu fler unga senare i år. Det finns inga
tecken på att det är på väg att vända, säger hon.
Simon Jäger och Johanna Witt klarar sig än så länge utan socialbidrag. De
lever på det aktivitetsstöd på 2500 kronor som de får av arbetsförmedlingen
varje månad. Och på sina föräldrar.
– Jag klarar mig eftersom jag fortfarande kan bo hemma, säger Simon Jäger.
100% är glada
0% är likgiltiga