Artiklar som berör detta
Hur många offentliga toaletter finns det i Lund?
Att kasta vatten. Urinera. Tömma blåsan. Pinka. Pissa. Slå en sjua. Eller att kissa.
De flesta väljer att göra det inne på en toa. Men så finns ju utekissarna. Nu menar jag inte hemlösa människor som faktiskt inte har någon toalett att gå till, utan alla män som inte tvekar att dra ner gylfen och slå en drill på offentlig plats. I en buske, mot en vägg eller i någon hiss till exempel. Jag skriver ”män”, för visst är det betydligt ovanligare att man ser en kvinna dra ner byxorna, sätta sig på huk och låta strålen vattna stadens gator och torg?
Varje morgon vid halv sex ger sig renhållningsarbetaren Mats Sjöström ut för att städa Lund. Han är övertygad om att Lundaborna inte har en aning om hur skitig staden egentligen är, åtminstone innan han och hans kollegor kört sin runda. Han utser, utan längre betänketid, det lilla gattet vid bankomaterna på Knut den stores torg till Lunds grisigaste plats. Han beskriver stället som en offentlig toalett. Där möts han ofta av både kiss och bajs. Bajset måste han sopa upp med sopborste och skyffel. Kisset kan han inte göra så mycket åt. Det får regnet ta hand om.
Även den smala gången på baksidan av Västra station är ett tillhåll för utekissare. Liksom cykelparkeringen bakom busskurerna på Botulfsplatsen. Mats Sjöström har knappt hunnit utse platsen till Lunds fjärde smutsigaste när vi möter en herre som precis hunnit dra upp byxorna igen, efter att ha tömt blåsan bland cyklarna.
Redan innan frukost brukar Mats Sjöström ha hunnit samla ihop cirka 75 svarta plastsäckar med skräp. Skräp som folk slängt i papperskorgar, skräp som folk slängt utanför papperskorgar och så lite avföring och ett och annat kadaver. Minst en gång i månaden hittar han en påkörd katt eller anka eller något annat dött djur. Den skitigaste dagen i veckan är söndagar. Då måste han städa upp efter alla festprissar. Söndagen efter lön är allra värst.
Papper, krossat glas och fimpar är de vanligaste fynden på Stortorget, helg som vardag. Hur många fimpar Mats Sjöström plockar upp varje dag orkar han inte ens tänka på. Där det finns bänkar finns det fimpar. Mårtenstorget är också skitigt. Där består fynden oftast av skräp från McDonald’s, tomma emballage och servetter som virvlar omkring i vinden.
Renhållningsverket har cirka 350 papperskorgar i Lunds innerstad. Mats Sjöström önskar att folk var lite skickligare på att pricka dem. Offentliga toaletter finns det tretton stycken. Frågan är om renhållningsarbetarna hade sluppit städa bort kiss och bajs om det hade funnits fler? Eller om utekissarna hade fortsatt sitt skvättande ändå?
För ibland har ju nöden ingen lag. Det måste ha varit så den där mannen tänkte som jag såg på stationen i Västervik förra sommaren. Han som satt på en träbänk intill spåret där vårt tåg snart skulle rulla in. Och som inte ens reste sig upp, utan pinkade sittandes, rakt ner på asfalten framför sig. Och mig.
Att kissa på offentlig plats är ett brott som kan ge böter. Upp till
tusenlappen, enligt Skånepolisens informatör Calle Persson, som beskriver
den typiska utekissaren som:
1. oftast en kissnödig
2. man
3. som är ute och svirar.
Att folk tömmer tarmen på offentlig plats händer också, enligt Calle Persson,
men är inte lika vanligt förekommande. Även detta är ett brott som ger
böter. Det är dock inte dyrare än att slå en drill, vilket man kanske skulle
kunna tro.
% är glada
% är likgiltiga