LUND. D-e-n h-ä-r t-e-x-t-e-n t-a-r e-n s-t-u-n-d a-t-t t-a s-i-g i-g-e-n-o-m o-m d-u m-å-s-t-e l-ä-s-a v-a-r-j-e e-n-s-k-i-l-d b-o-k-s-t-a-v.
Så är det för Tomas som går i skola i Veberöd. Han har dyslexi och ser inte lika lätt hur bokstäver bildar ord och hur ord bildar meningar och sammanhang. För att kunna följa med i textningen på tv krävs att du kan läsa 100 ord per minut. Tomas klarar 65.
Han behöver stöd för att kunna hänga med när det gäller läsning – något hans föräldrar insåg när han var i femårsåldern.
– Han vände på bokstäverna och var lite sen i talutvecklingen, säger Tomas mamma.
Tomas kommer ut i köket och berättar att innebandyn strax börjar. Kompisens föräldrar hämtar.
När föräldrarna upptäckte att Tomas vände på bokstäverna kontaktade de Lunds kommun för hjälp. Kommunen remitterade vidare till Region Skånes team för barn med läs- och talsvårigheter. Ett och ett halvt år senare fick Tomas veta att det är dyslexi som ställer till det för honom.
Från Region Skåne kom hjälpprogram till datorn, bland annat ett som läser upp skriven text och ett som hjälper med rättstavning. Datorn köpte föräldrarna. Tomas mamma tycker att skolan försökt hjälpa till redan från början men att lärarna inte har all kunskap som behövs eller tillräckligt med tid för att ge rätt stöd.
I Lund är det upp till de fyra skolförvaltningarna att ge rätt stöd – den i Lund Öster, Lunds stad, resurscentrum (särskolorna) och utbildningsförvaltningen (gymnasiet).
Grannkommunen Lomma har skapat en central grupp med två logopeder och två psykologer som rycker in när barn misstänks lida av dyslexi. Specialpedagoger kommer ut till skolan där eleven går och genomför tester. Beroende på testresultatet bestämmer gruppen om kommunen ska göra dyslexiutredning.
– Vi anställde en logoped till i augusti för att få ner väntan på utredning. Som värst var väntetiden uppe i ett år. Jag är väldigt stolt över hur det fungerar nu, säger Berit Andreasson, rektor för resursenheten i Lomma.
Enligt Louise Rehn Winsborg (M), ordförande i Lunds utbildningsnämnd, finns kritik mot kommunen, att föräldrar måste slåss för mycket mot skolan för att få den hjälp de har rätt till.
– Det händer att barn hinner nå gymnasiet utan att ha fått hjälp vilket våra specialpedagoger är irriterade på, säger hon.
På vissa håll i kommunen, som i hennes hemort Dalby, fungerar stödet menar hon. Över ett års väntan på utredning tycker hon är lång tid.
– Som jag förstår det har vi inte den kunskapen i kommunen att kunna ställa diagnoser, säger Louise Rehn Winsborg.
I nuläget finns inga planer på att ändra organisationen.
Tomas berättar att det nu finns en smartboard på hans skola, som gör att han kan få det läraren skriver på tavlan på ett usb-minne senare eller i en utskrift. Men den hjälper inte i alla lägen. Han visar en mapp om högtider. Bland uppgifterna till eleverna ingår denna:
”Du ska kunna återge några bibliska berättelser och andra berättelser om religiösa traditioner och känna till vad traditionerna betyder för dom som firar dom. (religion)”
K-r-å-n-g-l-i-g-t.
Tomas heter egentligen något annat.
% är glada
% är likgiltiga