Regeringen kritiseras för att ha haft för bråttom

LUND. När regeringen hösten 2008 presenterade sin politik för en stärkt svensk forskning var orden stora. ”Den största förändringen av finanseringssystemet på 60 år”, sade forskningsminister Lars Leijonborg.

Pengarna – totalt 1,8 miljarder extra under fem år – styrdes till tjugo områden av största betydelse för Sverige. Att områden pekades ut så tydligt var en nyhet. Regeringen anklagades till och med för överdriven detaljstyrning. I kölvattet av de senaste dagarnas forskarbråk i Lund kommer motsatt kritik: att regeringen hade för bråttom.
– Å ena sidan bad man forskarna formulera ansökningar. Å andra gav man lärosätena uppfattningen att de skulle få förstärkningar av fakultetsmedlen, säger Anders Axelsson.

– Det som händer i Lund sätter fingret på vad som är nytt och spännande men också osäkert i detta, säger Vetenskapsrådets generaldirektör Pär Omling.

När ansökningarna skrevs i expressfart våren 2009 trodde forskarna att de skulle få behålla eventuella pengar i sina projekt. Universitetsledningen i Lund utgick å sin sida från att de nu skulle få en efterlängtad, riktad förstärkning av budgeten. Gunilla Jönson, tidigare LTH-rektor ledde arbetet med ansökningarna.
– Det var klart från start att koordinatorerna [läs: forskargrupperna] skulle direkt ha hälften av eventuella medel. Andra hälften skulle disponeras av ledningen för satsning inom det strategiska området.

Kommunicerandet av 50/50-principen var dock inte tydligare än att fyra koordinatorer missade den helt. När principen den 18 december stadfästes i ett rektorsbeslut var kollisionen ett faktum. Till dags dato har en medicinsk forskargrupp helt lämnat satsningen. Ytterligare tre är starkt kritiska.

Såväl rektor Per Eriksson som medicinska fakultetens dekan Bo Ahrén har de senaste dagarna framställt likadelningen av pengarna som både självklar och i harmoni med regeringens avsikt. Verkligheten är mer komplex.
– Det finns inte något i forskningspropositionen som säger att det är just de forskare som nämns i ansökan som ska ha pengarna. Men i verkligheten kan det inte bli tal om något annat, säger Pär Omling.

Olika högskolor har dessutom valt olika väg. På Karolinska institutet (KI) går pengarna direkt till den ansökande forskargruppen.
– Jag var huvudskribent för epidemiologi, alltså är det via mig som resurserna ska fördelas. Det har varit ett smidigt samförstånd hos oss, säger Tracy Pedersen, prodekanus för forskning vid KI.

På LTH i Lund är fördelningen inte avgjord. Men att likt medicinska fakulteten trumfa igenom en 50/50-fördelning för nanoveteskap eller IT är inte aktuellt.
– Vi är väldigt lyhörda för hur forskningssituationen är, säger Anders Axelsson.