”Kanske var vi lite naiva”

Text: Anne Aobadia
Publicerad 2 februari 2010 23.37 Uppdaterad 3 februari 2010 14.51

Lund.
Nyfiken och engagerad. Nyss fyllda arton hamnade Lundaflickan Tamara Malmeström de Laval mitt i händelsernas centrum då aktivister ockuperade hus i Lund. Året var 1969.

LUND. – Jag har alltid varit engagerad. Det tar inte slut. Jag fortsätter att engagera mig, säger Tamara Malmeström de Laval som är konstnär sedan många år och som idag ägnar sig åt både traditionellt måleri och andra kulturaktiviteter.

För fyrtio år sedan ingick hon i kärntruppen för allaktivisterna i Lund. En grupp som var först med att ockupera hus i Sverige. Bland annat intog de hus på Västra Mårtens­gatan och Kilians­gatan i centrala Lund. 1969 blev det stora rubriker, massiva polisingripanden och senare även rättegång.
– Vi ville skapa ett slags kulturhus som var öppet för alla generationer. Där man kunde ha aktiviteter som verkstäder, filmvisning och workshops. Det fanns nästan inga mötesplatser då – utom enstaka kaféer som Lundagård kanske, säger Tamara Malmeström de Laval.
– Vi försökte att prata med kommunen men när de vägrade tog vi saken i egna händer. Vi delade ut flygblad och bjöd in folk till ett tomt hus på Västra Mårtensgatan. Sedan växte intresset. Det var alla sorters männi­skor. Från de yngsta till äldre Lundabor. Från alla politiska inriktningar. Kanske var vi lite naiva. Men vi hade stort stöd från allmänheten. Vi var entusiastiska och trodde på direkt demokrati. Att agera istället för att vänta på politiker. Men de var inte särskilt intresserade av oss.

Så småningom falnade kämpaglöden bland allaktivisterna i Lund. Många år senare blev Kulturmejeriet till. Då hade en ny generation tagit över.

Men engagemanget och tron på demokrati finns kvar hos Tamara Malmeström de Laval och de andra som dokumentärfilmen ”Drömmarna på taket” handlar om.

Sydnyttjournalisten Ivan Loftrup-Ericson har regisserat en film om människors drömmar och hur de förändras över tid, menar han själv. Från ockupationerna 1969 till förra årets händelser då Lund återigen stod i centrum för aktivister.

Världspremiär på Mejeriet

Vad? Dokumentärfilmen ”Drömmarna på taket” (2010, Sverige, 57 min)
Hur? Världspremiär igår för filmen med arkivmaterial och intervjuer från då och nu.
Vem? Ivan Loftrup-Ericson, regissör och Magnus Gertten, producent. Medverkande Staffan, Mårten, Tamara och Jörel.
Plats? Doc Lounge, Stora konsertsalen, Mejeriet, Stora Södergatan 64, Lund.
Visas igen? I SVT 21 feb­ruari samt på Kino 15 och 17 februari.

Större eller mindre text



2 läsare har reagerat på denna artikel

100% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "”Kanske var vi lite naiva”"?
  • Naiv? Ja!
  • Sååå naiv! Det sa jag redan 1969. Tänk att det ska ta så lång för vissa att inse detta.
  • Laban
  • onsdag 3 februari 2010 kl 06:42
  • Laban
  • Jag undrar om Laban verkligen var med då?
  • Carl Hson
  • onsdag 3 februari 2010 kl 07:11
  • stolt drömmare
  • När kvarteret Mullvaden ockuperades på 70-tal fanns gammalt folk boende där med låg hyra o kakelugnar. När polisen stormade var de utskickade till förorter med hög hyra o kakeugnarna krossade. Vi sjöng för full hals när polis kom "kom låt ditt hjärta få vakna som du så ofta sakna i dig själv i din vän". Glädje och Kulturgemenskap. Bravo Ivan o Tamara hälsar stolt drömmare Agneta Sofiadotter
  • Agneta Sofiadotter
  • onsdag 3 februari 2010 kl 08:07
  • vadå?
  • Vadå dröm? Det är en behöv! Filmen romantiserar människors behöv och rättvissa
  • amalia
  • onsdag 3 februari 2010 kl 11:07
  • Kriminella idioter!
  • Varför accepterar samhället att dessa idioter förstör och stör ordningen bara för att de känner för det? Klipp er och skaffa er ett riktigt jobb era övervintrade hippies!
  • Mack
  • onsdag 3 februari 2010 kl 11:44
  • En fin film!
  • I filmen finns ett klipp från Allaktivitetshuset 1969 med en man på permission från St Lars mentalsjukhus. Han gillade atmosfären i huset och gemenskapen. Förmodligen skulle han ha mått mycket bättre av att flytta in i huset permanent. Där slapp han vara mentalpatient. Tänk om hela samhället byggde på en sådan gemenskap. Hur annorlunda det skulle vara. Idag finns nästan inga ställen där alla får plats, utan samhällets oönskade förpassas till specialverksamheter, fängelser och sjukhus.
  • Helena
  • onsdag 3 februari 2010 kl 14:42
  • Fint ju......Not !
  • Och hur bra har de gått för er då ? en samling bidragstagare som aldrig blir vuxna,
  • Rolf
  • onsdag 3 februari 2010 kl 15:55
  • Tomma hus är allas hus
  • Helena har alldeles rätt. Filmen är bra, behovet av en icke-kommersiell gemenskap kvarstår och kampen fortsätter!
  • Staffan Jacobson
  • onsdag 3 februari 2010 kl 18:52
  • Glömmer aldrig Kiliansgatan 1969
  • Var student i Lund 1969 och sommarjobbade i Malmö. Så fort jag var ledig var jag i huset, dcok inte på taket. "El condor pasa" ringer fortfarande i öronen. Jag lärde mig mycket på den korta tiden: om mänsklig gemenskap, om kommunalpampars fyrkantiga självtillräcklighet, om polisens brutalitet. Hos mig har polisens anseende stadigt sjunkit sedan dess. Däremot länder det kyrkan till heder att den inte körde ut ockupanterna. Bra gjort, Tamara och ni andra!
  • Michaël Stenberg
  • onsdag 3 februari 2010 kl 19:45
  • Kiliansgatan — Smultronstället — samma kamp!
  • En utmärkt film — gå och se den! I synnerhet borde dagens yrkespolitiker, som Mats Helmfrid, Jan-Gunnar Sand m.fl. se den och ta intryck. Ge Smultronen ett ställe och gör det nu!
  • B. Serious
  • onsdag 3 februari 2010 kl 20:01
Mest läst på Lund
Mer från Lund
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu


© Sydsvenska Dagbladet AB 2011  Ansvarig utgivare: Daniel Sandström  Nyhetsredaktör: Ann Gäre  Nyhetschef: Niklas Lundell
Nyhetstips: 71234@sydsvenskan.se  Telefon webbredaktionen: 040-28 12 34  Telefon växel: 040-28 12 00  Fax: 040-93 54 75 
Postadress: Sydsvenskan 205 05 Malmö  Besöksadress: Krusegatan 19 Malmö