Inga spår efter forskarna

– Vi som jobbar i fält får inte ens kissa i snön. Det lämnas ut kissflaskor, berättar professor Lars-Anders Hansson, via mejl.

Det finns en internationell överenskommelse om att Antarktis ska påverkas så lite som möjligt av mänskliga aktiviteter. Med en forskningsbas där runt tusen personer bor under sydpolens sommarhalvår ställer det speciella krav.

– Det är något som faktiskt följs otroligt ambitiöst, berättar Lars-Anders Hansson.

Forskningsbasen har ett eget reningsverk för avloppsvatten och allt avfall sorteras, paketeras och transporteras till USA. Basen värms mest upp med fossila bränslen, men under senare år har vindkraftverken börjat växa upp och vissa delar försörjs nu helt av vindkraft.

Om några veckor är sommaren slut och bara ett drygt hundratal personer blir kvar på forskningsbasen. De som stannar har ingen möjlighet att ta sig ut förrän framåt september, då våren börjar spira och flyg och båtar kan börja gå igen.