Skramlade för bröllopsnatt till hemlösa

Så här skrev Malin Martelius på Facebook:

"Läser i lördagens Sydsvenskan om Maylis och Håkan som ska gifta sig på måndag. De måste lämna HSB:s källare mittemot stationen, en plats som varit deras hem en kort period under den kalla vintern. De är hemlösa. Jag tänker på hur det egentligen går till att bli hemlös. I mitt förra arbete förstod jag att steget kan vara ohyggligt kort. För mig med. Och för dig. Förlora ditt arbete, förlora din bostad. Så kort kan steget vara. Jag tänker ofta på det. Orättvist långt är steget i andra riktningen. Moment 22. Det har jag också sett många gånger. Bostad, sen arbete. Arbete, sen bostad. Inget arbete, ingen bostad och omvänt. Ge upp?

Utan kärlek - inget liv. När jag läser artikeln om Maylis och Håkans förestående bröllop, om deras oro för att inte kunna göra sig fina och duscha inför livets kanske viktigaste dag, får jag nog. Man ska inte oroa sig för det. Man ska vara pirrig och förälskad och tänka på sin bröllopsnatt. Jag länkar artikeln på min facebooksida och undrar om inte även mina vänner unnar Maylis och Håkan lite romantik. Mitt i allt det svåra? Det gör de! Vi får tag på ordförande i Hemlösas förening, Gertrud Anljung, på lördagseftermiddagen och får ihop en liten insamling till en bröllopsnatt på hotell. Jag tar en sväng förbi Grand Hotel (för det tycker jag blir fint) och frågar om de kan tänka sig att sponsra något litet? Väntar på svar. Orkar inte vänta och blir orolig för att vår lilla insamling inte ska räcka till. Skriver dessa rader och hoppas.

Varken mina vänner eller jag är så naiva att vi tror att en insamling till en bröllopsnatt på hotell är till nån stor hjälp i det långa loppet, när det gäller Maylis, Håkans och alla de andras hemlöshet. Men ibland är det lilla det stora. Resten får vi hjälpas åt med sen. Och visst är det viktigt med romantik? Så, om du kan, sätt in ett litet bidrag på Hemlösas föreningskonto."