Barnen har vuxit upp i Sverige. De tre senaste åren boende på ett barnhem i
Lund. Nästa vecka avvisas de sannolikt till Makedonien - ensamma.
I ett brev Migrationsverket kräver barnens läkare att avvisningen stoppas.
– Så här gör man inte mot sårbara barn, säger en av läkarna, Lars H
Gustafsson.
Barnen, en flicka och hennes lillebror, kom med sin mamma till Sverige hösten
2006. Pappan är död och mamman hade stora psykiska problem och var
traumatiserad. Familjen bosatte sig i Östra Göinge kommun.
Ganska snart stod det klart att modern inte klarade av att ta hand om dem.
– Östra Göinge kommun hade inget eget barnhem, så placerades på barnhemmet i
Lund sommaren 2008.
Barnen har alltså bott på barnhemmet i närmare tre år. Under tiden har mamman
hållit nära kontakt med dem, när hon inte hållit sig gömd för att undkomma
avvisning.
– Det är en helt oförsvarligt lång tid. Det normala hade varit en kort tid på
barnhem, för att sedan slussas vidare till ett familjehem och då kunnat
återknyta kontakten med mamman, säger Lars H Gustafsson, docent och
barnläkare, som skrivit protestbrevet till Migrationsverkets generaldirektör
Dan Eliasson.
Under åren 2008-2011 har familjens ärende vandrat genom Migrationsverket. Även
Migrationsdomstolen har slagit fast att familjen inte har skäl att stanna i
Sverige. Det är ett beslut som starkt ifrågasätts av Lars H Gustafsson och
hans kollega Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare i Malmö.
De båda har på uppdrag av barnens advokat skrivit ett utlåtande om deras
psykiska hälsa. För läkarna står det klart att de skulle ta stor skada av
att avvisas till Makedonien.
– Mamman är trots allt deras fasta punkt, även om hon inte klarar av att ta
hand om dem ensam. Ska de nu mista henne? Barnen talar inte längre sitt
modersmål utan bara svenska.
Situationen - att hamna ensamma i ett nytt land, där de inte kan göra sig
förstådda - kommer att skada barnen, menar barnens företrädare, juristen
Anci Silfverberg.
– De är redan traumatiserade av vad de varit med om, och detta kommer att
skada med ytterligare. De kommer inte att kunna säga vad de varit med om
eller att de saknar sin mamma. De blir helt rättslösa, säger hon.
Samma uppfattning har barnens advokat, Peter Henrysson.
– De är för sårbara och ömtåliga för att ge sig ut på ett sådant äventyr,
säger han.
I nästa vecka kommer barnen - som ännu inte vet något om den överhängande
avvisningen - att informeras av polis. Inom 48 timmar ska de så sitta på ett
plan mot Makedonien. Med eller utan sin mamma.
Att barn avvisas ensamma är ovanligt. Än mer ovanligt är det med så små barn
och som varit så länge i Sverige, som detta fall. Bakom avvisningen finns en
skärpt lagstiftning som ska förhindra så kallade "ankarbarn"
- alltså att föräldrar skickar sina barn till Sverige, låter dem rota sig
nog för att få stanna, varpå föräldrarna sedan kan komma efter och söka om
uppehållstillstånd.
– Vi vill inte se några ankarbarn. Därför måste myndigheterna agera snabbt. Nu
har barnen varit i Sverige i över fyra år, säger Anci Silfverberg.
Lars H Gustafsson är upprörd över Migrationsverkets sätt att hantera det
läkarutlåtande som han och Marie Köhler skrivit.
– De har helt förbisett vårt utlåtande. De har inte ens redovisat var som står
i det. Man bara kör. Det här skiljer sig från alla vanliga rutiner.
Barnombudsmannen, BO, för en dialog med Migrationsverket om hur barn behandlas
i avvisningsärenden.
– De menar att de respekterar Barnkonventionen. Men kommer det tillvår
kännedom att det finns fall där man handlat i strid konventionen, kan vi
förstås agera, säger BO Fredrik Malmberg.
Inte heller han kan kommentera det enskilda fallet med de makedonska barnen i
Lund.
– Men rent allmänt är barnkonventionen tydlig: barn får bara skiljas från sina
föräldrar om det är till barnens eget bästa, säger Fredrik Malmberg.