Opinionen mot spårvagnsbygget var hård innan linjen öppnades i somras. Men nu
har vinden vänt.
Bergens stadspark badar i höstsol. Några lapar sol på parkbänkar medan andra
skyndar på grusgångarna mot spårvagnens första hållplats som ligger där
parken möter stadskärnan. Vi följer med strömmen och kliver ombord. Bybanen,
som den heter, invigdes 22 juni år och vagnarna luktar fortfarande fräscht.
Vi rullar iväg längs den kombinerade buss- och spårvagnsgatan. Passerar
festplatsen, dammen med havsvatten och stannar till vid järnvägsstationen.
Sedan snirklar sig vagnen mellan tråkiga moderna höghus, under broar, förbi
kullen med det magnifika gamla Geofysiska institutet, över den vackra
Nygårdsströmmen och vidare till de lite ruffigare kvarteren vid
Danmarksplass där vi hoppar av. Vi ska träffa krögaren Gard Haugland.
Han är delägare i restaurangen Bien Bar som inrymd i ett gammalt apotek. Den
brunbetsade apoteksinredningen är bevarad liksom skyltarna för lådorna med
"gift" och andra medikamenter. Utanför entrédörrarna var det förr en
niofilig autostrada. Idag är bara sex bilfiler kvar och två spårvagnsspår
har ersatt tre körfält. Men det var nära att krogen försvann under
spårvagnsbygget. För Gard Haugland innebar spårvangsbygget nästan konkurs.
- Spårbygget skulle bara ta ett par månader men så dök det upp ett par okända
rör i jorden och det dröjde ett och ett halvt år innan man vara klara.
Massor av företag häromkring gick i konkurs eftersom kunderna inte ville ta
sig hit. Égentligen gick vi också i konkurs men vi ordnade fram en miljon så
att restaurangen kunde överleva, säger Haugland.
Han är starkt kritisk till kommunens informationsinsatser inför och under
byggtiden. Han upplevde kommunens representant som arrogant och
ickeförstående för de problem företagarna fick.
- Om det är någon lärdom Lund ska ta av Bergen så är det att informera bättre
och ha en mera förstående attityd. Kanske ha någon form av subvention eller
stöd till företagare som drabbas av problem under byggtiden, säger Haugland.
Idag går restaurangen bra igen och, Haugland vet inte säkert om det var någon
form av plåster på såren-gest, men berättar med ett leende att
organisationen Bybanen Utbygging, som sköter spårvagnsutbyggnaden, bokade
Bien till sin senaste julfest.
Det är inte enbart krögaren Haugland som blivit positiv till Bybanen.
- Innan den öppnade var 80 procent emot, nu är 80 procent för, säger Bybanens
informationsansvarige Rune Jenssen.
Siffrorna får tas med nypa salt eftersom olika undersökningar visat olika
resultat men det är klart att opinionen har svängt. Det märks inte minst på
rivningsdebatten. För att kunna dra fram den 9,8 kilometer långa sträcka som
nu är i drift var man tvungen att riva åtta byggnader och det var starka
protester mot rivningarna. Efter nyår ska man påbörja bygget av en 3,6
kilometer lång förlängning, från dagens ändstation Nesttun till köpcentrat
Lagunen. På vägen har man köpt in 20 byggnader som ska rivas. Men den här
gången har protesterna uteblivit.
- Folk har upptäckt att värdet på fastigheterna längs banan har ökat med 200
000-300 000 kronor. Vi har också ändrat vår informationsstrategi. Innan
skickade vi ut massor av broschyrer men folk läste dem inte. Nu ringer vi
istället först upp folk längs utbyggnadsområdet och berättar om vad vi ska
göra och skickar därefter broschyrer. Att anlägga spår innebär att vi måste
gräva djupt och flytta alla eventuella VA-ledningar, det blir stora ingrepp
som kan ta lång tid att genomföra, säger Rune Jenssen.
Han tar oss med bil till stationen Fantoft. Ett slitet studentområde av
förortskaraktär som domineras av ett grått 18-våningars höghus i trist
miljonprogramsarkitektur. Men ovanför själva banan och tunneln som tåget
försvinner in i har det byggts två vita flerfamiljshus hus prydda med gröna
detaljer. Husen rymmer 77 familjelägenheter för studerande med barn.
Rune Jenssen tar bilder för att lägga ut på bolagets Facebooksida och det
väcker Arne Grostöls nyfikenhet. Han är driftschef på SIB, den lokala
motsvarigheten till Akademiska Föreningen.
-Spårvägen har verkligen revitaliserat området. säger Arne Grostöl.
Han har för övrigt varit på studieresa i Lund och förvånades över en egenhet
hos Lundensiska studenter:
- De sover med snusprillan inne, säger han och skakar på huvudet med ett
leende.
Vi tar en tur till med spårvagnen. Miljön i vagnarna påminner en hel del om
den i våra Pågatag. Vi har otur och hamnar i en av de felkonstruerade
vagnarna som gnisslar starkt i vissa svängar. Annars är det en ganska tyst
färd.
Vi slås av hur långsamt det går. Ju längre söderut vi åker blir bebyggelsen
mer och mer av förortskaraktär och trots att vi kör genom tunnlar och på
områden där bara spårvagnen får köra, så märker vi inte att hastigheten
ökar. Hela den 9,8 kilometer långa sträckan med sina 15 stopp tar 28
minuter. Översatt till skånska förhållanden innebär den körtakten att det
skulle ta 47 minuter att köra mellan Lund och Malmö.
Man kan fördriva tiden genom att beskåda konstverken som satts upp i vagnarnas
innetak, titta ut eller läsa en medhavd bok. Det sistnämnda gör studenten
Alexander Svendsen. Han läser Nya Testamentet.
- Jag bor i staden Os som ligger sydost om Bergen och jag började i höstas
studera till lärare i musik och religion på högskolan i Bergen. Jag tar buss
till Nettun och spårvagnen sista biten. Jag tycker den är bra eftersom den
förkortar min restid, säger Alexander Svendsen.
Vi betalar motsvarande 29 svenska kronor för en ny biljett och åker tillbaka
in till hållplatsen vid stadsparken. Det finns planer på att bygga ett
sammanlagt 50 kilometer långt spårvägsnät, men det är inte aktuellt att dra
in spårvagnarna i stadens kärna med de historiska byggnaderna. För det
skulle, som stadsbyggnadschefen Marit Sørstrøms uttrycker det "bli helt
Texas", om politikerna försökte sig på det. Istället är det på landsbygden
expansionen ska ske.
I Lund vill man separera bilar, bussar och spårvagn så mycket som möjligt.
Light railbygget i Bergen visar att de knappast går att undvika att de olika
fordonen bitvis delar på utrymmet. Bussarna kör ibland i spårvägsspåret och
flera ställen korsar bilvägarna spårvagnsspåren på ett sätt som, trots
trafikljus, inte känns helt säkert. Skulle en bilist köra in på ett spår
blir det dock 5000 norska kronor i böter.
- Precis när spårvägen öppnat hade vi en incident med en bil som krockade med
en vagn. Det slutade med att föraren blev idiotförklarad i pressen, berättar
Rune Jenssen.
Annars har debatten och skriverierna i tidningarna efter öppnandet av
spårvägen mest handlat om krånglande biljettsystem, köer och problemen med
Bergenbor som vill på spårvagnen men inte har lärt sig att stå åt sidan för
att släppa av avstigande passagerare.
Preliminära siffror visar att spårvagnen har 26 000 resande per dygn och man
har uppnått den resandeökning med 5 procent som kalkylerades med. Men snart
väntar större utmaningar för spårvagnssatsningen. Ett av de viktigaste målen
är att få ned bilåkandet och öka kollektivåkandet ännu mer. Det kan bli
svårt. Norrmännen är ett bilåkande folk och kollektivtrafikutnyttjandet är
lågt. Och Bergensprogrammet innehåller också en satsning på vägutbyggnad som
sin tur kommer att generera ny biltrafik.
Idag går spårvagnen var 10:e minut och den 1 november kommer en ny tidtabell
med 5 minutersintervall samtidigt som flera busslinjer dras in. Om
Bergenborna då väljer bilen istället för spårvagnen har planerarna inte nått
dit man ville.