LUND. –Det är som en lek, man spelar med varandra, inte mot och improviserar
hela tiden, förklarar Fredrik Wåhlin i nybildade föreningen Abadá Capoeira.
Grunden lades i höstas då Alan Costa, alias Préa do Mato, kom till Lund och
började lära ut capoeira i Medborgarskolans regi i Svaneskolan.
Nu har föreningen runt 45 medlemmar och i helgen hölls den första batizadon
i Lund.
–Batizado betyder dop och äger rum när medlemmarna får sin första gradering,
förklarar Alan Costa, med Annabella Cambre som tolk.
Préa do Mato är hans capoeira-namn, som man får vid batizadon.
Mestrando Duende har kommit från Brasilien för att hjälpa till med
graderingen. Precis som i asiatiska kampsporter får man skärp i olika färger
efter hur duktig man är.
Till batizadon har också andra capoeira-ledare kommit från Göteborg,
Jönköping, Halmstad och Umeå. Efter träning under helgen är det nu
uppvisning och final i Bollhuset.
Det börjar lite lätt som en form av uppvärmning. De runt femtio deltagarna
rör sig fram och tillbaka i vita dräkter och med bara fötter på Bollhusets
iskalla golv. Det är killar och tjejer i alla åldrar.
–Det är jättehäftigt, att alla kan vara med, säger Sara Bergman som följt
med pojkvännen Fredrik Wåhlin hit. Är man skadad kan man istället välja att
spela instrument.
Dansen leds av trummor, tamburiner och stränginstrumentet birimbao, som
liknar en pilbåge.
Dansarna rör sig mjukt, framåt och bakåt, med böjda ben. De sträcker ut
armarna i sidled, en hukande rörelse för att parera en spark. Sedan tränar
de sparkar, som liknar dem i karate. Ibland hjular alla runt.
Hela tiden dunkar musiken rytmiskt, ett, två tre, ett, två, tre, och alla
sjunger, upprepar ord och rop som låter som oo yeee, oo yaaa.
–Sångerna handlar om det vi gör, det är olika hela tiden, säger Pernilla
Persson, när jag ber henne förklara vad de sjunger om.
Deltagarna bildar ringar av handklappande åskådare runt två i mitten som
virvlar runt varandra. En sparkar och gör utfall, den andra duckar mjukt
undan.
–Det handlar inte om att man ska träffa, gör man det är det fel, nästan som
minuspoäng, förklarar Sara Bergman.
Det gör också att alla som deltar kan dansa mot alla, män mot kvinnor, stora
mot små.
– Capoeira är jämlikt, vi som är med är alla lika, säger Alan Costa. Vi är
som en enda stor familj. Och nu finns den familjen också här i Lund, säger
han och tackar sina medlemmar som ger honom en gyllne skylt till minne av
den första batizadon i Lund.