LUND. Han undervisar vid institutionen för konst- och musikvetenskap och
möter, som alla andra universitetslärare, regelbundet fall av plagiat och
”lån” i sina studenters inlämningsuppgifter.
Inte alltid är intentionen att fuska – ofta handlar det om okunskap om hur
man citerar och anger källor.
– Det är många märkliga tendenser som sammanstrålar här, som kan förklara
vad som hänt, säger Björn Fritz.
– För det första tror jag att studenter idag har mindre tid. Studiemedlet är
mindre, samtidigt som gränsen för hur mycket det är tillåtet att tjäna på
extraarbete har höjts. Många jobbar alltså extra.
Många studenter tror sig också klara av att ta mer än tjugo poäng per termin.
– Man anmäler sig till flera kurser, och när man så hamnar i tidsnöd tar man
till otillåtna metoder.
Björn Fritz tycker sig också se effekterna av en förändring på gymnasienivå,
i alla fall hos de studenter han undervisat under fyra-fem år på
konstvetenskap.
– Många har lärt sig att söka information och sammanställa den. Men det är
inte alla som förstår att det krävs ytterligare en dimension av inlärning
och analys på universitetsnivån.
Björn Fritz skräckexempel – som dock inte hamnade hos disciplinnämnden – är
studenten som kopierade in material från en svenskuppsats, skriven av en
elev i nionde klass i sin hemtenta i konstvetenskap. Uppsatsen, som
studenten hittat på internet, var på tre sidor och handlade om Picasso.
– Om man väljer detta färgglada elevarbete från årskurs nio framför sin
kurslitteratur, vilka förväntningar har man då på sina universitetsstudier,
frågar sig Björn Fritz.