Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

"Det är på tiden att jag drar mig tillbaka"

"Det är på tiden att jag drar mig tillbaka"

Lund. Hans dotters hemkomst innebär en milstolpe i hans egen yrkeskarriär. Nu ska Leif Paulsson lämna över vd-skapet för Grand Hotel och Lundia i Lund till henne.

Vid sextiden på morgonen den 2 augusti 2004 sätter sig Leif Paulsson i sin röda Volvo XC90 för att köra till flygplatsen i Kastrup. Han ska hämta sin dotter Maria Paulsson som bott utomlands i fjorton år.
Han har visserligen träffat sin dotter med jämna mellanrum under alla år, hon har varit hemma för att fira svensk semester och jul och Leif Paulsson själv och hans hustru har besökt många platser där dottern arbetat.
Men den här hemkomsten är ändå speciell. Maria Paulsson har beslutat sig för att flytta hem till Sverige igen.
För Leif Paulsson betyder detta inte bara en närmare relation med sitt barn. Det innebär också en milstolpe i hans egen yrkeskarriär. Han ska lämna över vd-skapet för Grand Hotel och Lundia i Lund till henne.

Från hektiskt näringsliv till en stillsammare pensionärstillvaro. Vd Leif Paulsson är mer nyfiken än orolig för hur den stora omställningen i hans liv ska te sig. Foto: Anders Birger Schjørring.

Kring detta kretsar Leif Paulssons tankar när han kör över Bron.
- Jag tänkte att nu närmar sig förändringen, säger han.
Att låta någon utanför familjen bli vd har aldrig varit aktuellt. Definitivt inte heller att sälja bolaget. Leif Paulsson säger att han inte skulle kunna gå i pension på grund av en försäljning - då jobbar han hellre tills han stupar. Nä, istället har han tålmodigt inväntat Maria Paulssons egen vilja att komma hem och ta över. Det har varit en lång väntan, säger han. Om två år fyller han sjuttio.
De gångerna han försökt övertyga sin dotter om att det är dags att komma hem har hon sagt nej. Hon har velat fortsätta sin utbildning och sina olika jobb inom hotell- och restaurangbranschen i bland annat Nya Zeeland, Singapore och USA.

I en familj med fyra vuxna barn är det viktigt att alla är överens när en av dem ska ta över föräldrarnas affärer. Därför har familjen Paulsson ägnat mycket tid åt familjeråd, för att penetrera alla aspekter av att mellanbarnet Maria ska ta över chefskapet. I det har familjen också tagit stor hjälp av bolagets styrelse. Att Maria Paulsson är den som i många år utbildat sig och skaffat sig adekvata erfarenheter har förenklat processen, säger Leif Paulsson, men det har ändå varit avgörande att alla känner att beslutet är rätt.
- Min dröm att få lämna över till ett av mina barn går nu i uppfyllelse. Den långa processen har gett mig tid att förbereda mig på att jag faktiskt ska sluta, säger han.

Under 40 år har Leif Paulsson drivit restauranger och hotell i Lund och Köpenhamn. Första stället var Grifo i Lund, en grillrestaurang som han köpte tillsammans med sin bror Urban Paulsson 1964. Bröderna jobbade ihop i 25 år.
Sedan tiden med Grifo har Leif Paulsson varit chef. Högsta chefen. Den som alla lyssnat på, den som varit inbjuden till möten, träffar och tillställningar. Som varit en viktig person med fulltecknad agenda och som själv ofta varit den som satt dagordningen åt andra. Som styrt och bestämt. En person många vänt sig till i olika sammanhang.

Nu ska han kliva av och lämna platsen i strålkastarljuset. Han ska inte längre gå till kontoret varje dag. Han kommer inte att bli inbjuden till sådant som är kopplat till vd-skapet. Han kommer inte att vara lika het längre.
- Det är en märklig tanke, säger han.
Det går inte att sluta helt, pang bom, säger Leif Paulsson. Då skulle allt rämna. Därför tänker han fortsätta som ordförande i bolagets styrelse och vara ansvarig för renoveringar. Fast någon egen arbetsplats på kontoret kommer inte längre att finnas och det är inte till honom de anställda ska vända sig i fortsättningen.

Leif Paulsson förbereder sin pensionering på samma vis som han tycks ha skött sitt ledarskap: på ett välplanerat och strukturerat sätt. Han trappar ner. Han ger personalen och dottern tid på sig att vänja sig vid varandra.
En veckas konferens med ledningsgruppen i höstas inledde processen. Det var en speciell känsla, säger han, att se sin dotter tillsammans med ledningen och vara övertygad om att beslutet att hon tar över är helt rätt.

Det senaste halvåret har far och dotter gått vid sidan om varandra för att Maria Paulsson ska komma in i företaget på ett bra sätt och Leif Paulsson ska vänja sig vid att lämna. Det är en stolt pappa som berättar, men lika mycket en driven företagsledare som i sin dotters ledarskap ser ett modernt tänkande som gör hans beslut att lämna än mer relevant. Han tycker att dottern är en mycket bättre chef än han själv har varit.
- Jag har nog trott att jag varit demokratisk, men när jag ser hennes sätt att leda företaget förstår jag att jag styrt på ett ganska gammalmodigt sätt. Det är på tiden att jag drar mig tillbaka, säger han.

Ett särskilt datum - ännu hemligt men nära i tiden - har utsetts för den formella avgången. Det blir ingen pompa och ståt, precis, däremot en tydlig markering.
Tankarna på ett "efteråt", eller kanske ett "sen" har under nedtrappningsprocessen sakta blivit tydliga. Som så många andra i samma situation tänker Leif Paulsson påta i den egna trädgården, sortera och sätta in alla foton som samlats under de upptagna åren i album, ägna sig åt barnbarnen som sett för lite av honom, träffa vänner, träna mer, spela golf och resa. Fram tills nu har en utlandsresa aldrig kunnat bli längre än två veckor eftersom företaget krävt chefens närvaro. Nu ska han och hustrun äntligen ge sig av på långa härliga resor.

Men det kommer inte att räcka, tror han. Att lämna över innebär både att låta bli att lägga sig i och att hitta nya sätt att sysselsätta sig och stimuleras, resonerar han. Det första kräver stenhård disciplin eftersom han är så engagerad och road av företaget. Det blir svårt, spår han.
- Direkt efter överlämnandet reser jag bort ett tag. Jag måste hålla mig härifrån rent fysiskt, åtminstone i början, säger han.
Det andra är lite knivigare. Det är svårt att föreställa sig att vakna till en dag när almanackan är tom och telefonen tyst. När man kan ligga kvar i sängen och dra sig hur länge som helst.
En dag när man helt enkelt inte är efterfrågad längre.
- Det blir konstigt. Fast ärligt talat känner jag mer nyfikenhet än skräck, säger Leif Paulsson.

Många av vännerna och kollegerna är fyrtiotalister med samma funderingar. Bland dem som redan gått i pension ser Leif Paulsson en del som klarar den nya livssituationen bra medan andra blivit deprimerade och olyckliga.
Han tror att den avgörande skillnaden är vad man tar sig för.
- Det går inte att sätta sig i en soffa eller bara spela golf.
Därför kommer han själv att sitta kvar i föreningar och nätverk och försöka upprätthålla en viss kontakt med branschen och näringslivet.
- Jag har inte en aning om hur mitt liv ska bli, jag kan bara föreställa mig. Det är spännande att se vad jag tycker om ett halvår, säger Leif Paulsson.
Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Lund
FAKTA

Leif Paulsson
Född: Juni 1936.
Bor: I Bjärred med hustrun Ann-Christin. Har fyra utflugna barn: Fredrik, Rikard, Maria och Kristina.
Yrkesbana: Ägde grillrestaurangen Grifo i Lund mellan 1964 och 1980 tillsammans med sin bror. Köpte Lundia 1968, Copenhagen Corner i Köpenhamn 1979 (sålde sin del 1990) och tog över Grand Hotel 1981. Köpte fastigheterna som tillhör Grand 1998. Har datumen för alla restaurang- och hotellköpen i huvudet.
Förändring: Avgår som vd för Grand Hotell och Lundia i Lund och lämnar över chefskapet till sin dotter Maria Paulsson.
Fundering: "Det är lite komiskt att tänka att nu när jag kommer att få tid att gå på olika tillställningar så kommer jag inte längre att bli inbjuden eftersom jag inte är vd."

Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu