Hon har inte hört talas om vandaliseringen av Serranos bilder när
Sydsvenskan når henne i Gent, Belgien, och den spontana reaktionen är ”oj”.
– Det verkar som att det är mer provocerande med sex än med politik, det är
intressant.
Gertrud Sandqvist drar paralleller till utställningen ”De bortbjudna” på
Rooseum i Malmö 2003, där ett konstverk av Per Wizén förstördes av
högerextremister. I ett fotocollage hade Per Wizén lånat erotiskt laddade
fragment med barn från renässanskonstnären Caravaggio.
– Det är sammanhanget som avgör om det blir provocerande. De här unga
männen, vilka de nu är, som vandaliserade Serranos fotografier, om de hade
sett samma bilder i porrtidningar hade de över huvud taget inte reagerat på
det här sättet, gissar Gertrud Sandqvist.
– Och bilderna SKA vara provocerande. Det får man nog faktiskt bara tåla.
Annars får man gå därifrån. I annat fall får vi ett väldigt trångt samhälle,
ett censursamhälle som jag inte tror att någon vill ha.
Är säkerhet något ni diskuterar på konsthögskolan?
– Nej, inte mycket. Den här typen av aktioner är trots allt ganska isolerad.
Och om vi skulle utbilda rädda konstnärer skulle alla som INTE slår sönder
konst gå miste om så väldigt väldigt mycket.