Blankputsade finskor, skyhöga klackar och nedslitna basketkängor går genom Lundagårds grus, över Stora Södergatans kullersten med destination Katedralskolan. Troligen för sista gången någonsin.
Sydsvenskan träffar Love Terins strax före tågets avgång.
– Jag har faktiskt varit nervös innan, men nu känns det bara bra, säger Love Terins samtidigt som pojkvännen Einar Helander slänger sig runt halsen på henne.
Klasskompisen Magnus Sigurdsson förklarar sin känsla för stunden.
– Jag är inte alls nervös. Jag är motsatsen till nervös. Vad blir det? Chillad! säger han och förklarar att ikväll blir det fest på Tegnérs.
Orkestern drar igång och ledet börjar röra sig framåt. Med hoppsasteg, i armkrok eller lyckodansande ringlar tåget fram. En öronbedövande ljudmix av vrål, marschmusik och visselpipor sprider sig längs dess väg.
– Kan man få ett citat med i tidningen? rusar en ung man i kostym och vit mössa fram och frågar.
Visst, det är ju din studentdag.
– Detta är fest, säger han och försvinner in i ledet.