Ändå beviljade lärarförslagsnämnden Per Erikssons befordran.
– Vi litade på att uppgifterna stämde, säger ordföranden Stig Stenström.
Varje fast anställd lektor har sedan 1999 rätt att ansöka om att bli befordrad
till professor. För att ta reda på om meriterna räcker kallas sakkunniga
in.
– Man ska ha visat både pedagogisk och vetenskaplig skicklighet för att vara
behörig. Och man måste uppfylla båda, säger Kerstin Torfgård,
personalsekreterare och föredragande i nämnden.
Per Eriksson har inte stått som huvudförfattare till någon vetenskaplig
artikel sedan disputationen 1981. Behöver man alltså inte det för att bli
professor på LTH?
– Det varierar ju väldigt mycket från område till område vad som krävs. Det
avgörande är den totala vetenskapliga skickligheten, den vägs samman, säger
Stig Stenström.
Vilken koll har ni på att uppgifterna om handledarskapet är korrekta?
– Där litar vi i allmänhet på att uppgifterna stämmer, säger Stig Stenström.
– Det är ju personer i verksamheten, vi har ingen anledning att tro att de
skulle försöka luras, menar Kerstin Torfgård.
Tittar man i Ladok, står två andra personer som handledare för de två
doktoranderna.
– Ja, men jag tror inte du kan lita på Ladok, säger Kerstin Torfgård.
Vi har pratat med båda professorerna som står som huvudhandledare för de
här avhandlingarna. De bekräftar att de var huvudhandledare.
– … okej, säger Stig Stenström.
– Det kan ju vara flera personer som är inblandade, det är en lång resa. Det
finns oftast ett formellt handledarskap. Den som faktiskt gör jobbet får
ofta inte credit för sina insatser. Så är det ofta, säger Kerstin Torfgård.