HÄCKEBERGA. De flesta förbipasserande lägger förmodligen inte märke till dem. Såväl tidens tand som den omkringliggande växtligheten har dessutom bidragit till ytterligare kamouflage.
Under det kalla kriget på 60-talet och knappt två årtionden framåt, var betongplattorna i Häckeberga en av de bäst bevarade hemligheterna i hela Sverige.
De fyra betongplattorna på grupperingsplats 270 i skogen vid Häckeberga slott var en del av det stora nätet av platser för gruppering av luftförsvarssystemet 68 Bloodhound.
Militärhistorikern Leif Högberg berättar om systemet. Det fanns totalt nio grupperingsplatser med vardera fyra avfyrningsplatser runt om i Skåne. De flesta ligger kvar orörda än idag.
– Alla platser ser nästan likadana ut. Det är väl förberett med en ränna för kablaget och järnfästen för lavetten samt platser i skogen för spaningsradar, robotgruppcentral och elverk, säger han.
Grupperingsplats 270 tillhörde flottiljen F10 i Ängelholm och deras Bloodhound-robotar.
– Man har sannolikt aldrig övat här, så pass hemligt var det. Militären arrenderade marken och hemligstämplade kontrakten. Platserna fick kodnamn och alla inblandade fick skriva på avtal om tystnadsplikt.
Ibland inspekterades platserna av civilklädd personal och inga förbudsskyltar eller andra avspärrningar placerades ut.
Tanken med försvarssystemet var att bekämpa extremt högtflygande, kärnvapenbärande bombplan som den tidens svenska jaktflyg J35 Draken inte klarade av.
– Vapensystemet blev dock inte så långlivat. Redan i mitten av 70-talet började man sälja robotarna till Schweiz och England, säger Leif Högberg.
Men de forna topphemliga platserna finns kvar än idag, i tysta och avlägsna skogsområden runt om i Skåne.