LUND. I dag ångrar han att han inte polisanmälde direkt.
Han mötte utpressaren första gången i sin bilverkstad i februari förra året.
Den 23-årige mannen klagade på reparationen av en Saab som skulle ha använts
till ett bankrån, men på väg till banken gick den sönder.
Som ombud för rånarna förklarade mannen att rånarna inte var glada och krävde
400 000 kronor som kompensation.
Och männen var inte vilka som helst. De kom från Original Gangsters och Hells
Angels, sa de.
– Du fattar själv, det låter som rena Hollywoodhistorien. Givetvis trodde jag
inte på en sån historia, säger Lundaföretagaren när Sydsvenskan träffar
honom i verkstadens fikarum.
Därefter följde flera månader av telefonterror, beskriver han. Ibland blev han
uppringd flera gånger samma dag. Han fick även sms med hoten ”om du inte
betalar bränner vi ner verkstaden” och ”tänk på att du har en dotter”. Det
mest obehagliga tyckte han var ovissheten att inte veta hur många som låg
bakom hoten, vilka de var och om det fanns någon gängkoppling.
Till slut kunde han inte stå emot pressen och betalade flera tusen kronor.
– Där fattade jag direkt att det var mitt största misstag. Det tog bara två
dagar och sen började han med högre summor.
Hoten till trots väntade han ända fram till slutet av december med att
polisanmäla. Han var rädd att det skulle bli värre om han gick till polisen.
– Jag försökte undvika det i det längsta. Du läser mycket i tidningarna hur
folk hotas som anmäler. Men nu var det ohållbart och hotfullt.
23-åringen fick två månaders fängelse. ”Skrattretande lite”, kommenterar
Lundaföretagaren, och hänvisar till den rädsla och press han levt och
fortfarande lever med. Han kollar alltid över axeln i sin lägenhet, han
tycker det är obehagligt att vara ensam på jobbet och han har blivit mer
misstänksam mot sina kunder.
Någon hjälp från polisen fick han inte alls inledningsvis, säger han. När han
polisanmälde hoten fick han höra att så länge de inte hade något att gå på
kunde de inte göra så mycket.
Lundaföretagaren hade önskat att få tillgång till en larmtelefon eller
liknande för att skapa någon form av trygghet. Men trots allt ångrar han
inte att han polisanmälde.
– På något vis var det en lättnad när jag anmälde. Polisen gjorde
eftersökningar och det visade att det inte fanns koppling till något gäng
vad de kunde se. Det kändes oerhört skönt.