En tradition lika klassisk och lundensisk som att fira Siste april är att Lundaspexarna
sätter upp ett vårystert spex. Denna gång är det dags att återuppföra
spexet Peter den store.
Handlingen utspelar sig i något slags godtyckligt tidigt 1700-tal och Peter
den store har satts i fängelse. Under tiden sitter hans bror, tsarvikarien
Ivan, på tronen. Om Peter inte återvänder från fängelset betyder
det att den något korkade Ivan blir tsar eller – vilket furst Mensjikov
och tsarens hustru Katarina hoppas på – att Katarina får makten, om
också Ivan skulle råka ut för en ”olycka”.
Spexets sång- och dansnummer håller hög kvalitet, inte minst hjälpta av en kraftfull
orkester. Särskilt imponerande är den skäggige kosacken som får publiken
att jubla med sina danssteg och de svenska fångarna i fängelset som
stämmer upp i än den ena, än den andra, fantastiska sången. Fem omtagningar
kan inte ha fel.
Men medan Peter den store försmäktar i fängelset söker sultan Ahmed III efter
meningen med livet. Vad är egentligen lycka? Ensemblen ger flera olika
förslag. Kan det vara glass? Grogg? Toalettbesök? Porr? Svaret blir att
”komma i balans med sig själv” och att Eva aldrig borde ha bitit i den där
frukten i paradiset.
Som sig bör blir spexets avslutning en överraskning för alla som inte visste
vad som komma skulle. Ivan får smeknamnet ”den hatade” för sina reformer
med järnvägar som gör loopar och Peter den store får den hårda vägen
lära sig att man inte ostraffat skjuter andras fruar.
Slutsats: Lundaspexarna har i vanlig ordning levererat ett sevärt och skrattframkallande
spex, fyllt med dåliga ordvitsar och män med påklistrad skäggbehåring.