Hon är från Georgien. Han från Kroatien. Båda är acceleratorfysiker. De
träffades på en kurs i USA och blev kära.
– Det var tack vare Max-lab som vi träffades, jag och Lali. Det var ju Max lab
som skickade mig på kursen, säger Nino Cutic.
Lali Tchelidze och Nino Cutic gifte sig i somras i Georgien och nu väntar de
alltså även barn. De är mycket förtjusta i Lund och köpte nyligen en
lägenhet i centrum.
– Det här är permanent. Vi vill vara med vid starten av ESS och Max IV men
självklart också jobba på anläggningarna när de är byggda och igång, säger
Lali Tchelidze.
Nino Cutic har varit här längst. Han flyttade till Lund 2007.
– Jag är intresserad av laserteknik och fick redan när jag studerade i
Kroatien kontakt med professor och atomfysiker Anne L’Huillier. Hon är
verksam vid Lunds universitet och leder en grupp forskare som arbetar med
laser. De är väldigt framstående på området, kända över hela världen, och
det var på grund av henne och deras arbete som jag kom till Lund.
Nino Cutic arbetar i dag med designen av acceleratorn till nya Max lab – Max
IV medan Lali Tchelidze arbetar med designen av kontrollsystemet till
ESS-anläggningens accelerator.
I Max-lab-acceleratorn accelereras elektroner upp till ljusets hastighet.
Därefter leds elektronerna till en så kallad lagringsring där man med hjälp
av magneter skapar röntgenljus som kan användas för att undersöka strukturer
och ytor i olika material, i mediciner och i energi.
ESS-acceleratorn fungerar devis på samma sätt, men man använder protoner i
stället.
– Nino ska använda ljus för att undersöka material och jag neutroner. Jag
brukar säga att vi ska bli världsledande och att vårt projekt är bättre,
säger Lali Tchelidze med ett brett leende samtidigt som hon kastar en blick
på Nino Cutic.
– Nej, jag skämtar. Anläggningarna kompletterar varandra. Det är liknande, men
ändå olika tekniker. Det vi båda är med och utvecklar är fantastiskt. Det är
oerhört intressant. Men det händer att människor blir förvånade ibland när
vi berättar vad vi arbetar med. Anläggningarna finns ju inte ännu. Vi är med
vid uppstarten. Vi bestämmer hur anläggningarna ska bli.
Lali Tchelidze arbetade som fysiker i USA när hon träffade Nino Cutic.
Det var han som berättade för henne om Lund, om Max-lab och ESS.
– Jag blev genast intresserad av ESS och tog reda på mer. Efter ett tag hörde
jag av mig till ansvariga för att se om de behövde mina tjänster. Jag fick
napp. Det var för ungefär ett och ett halvt år sedan, förra året fick jag
jobb och flyttade hit.
– Jag är väldigt förtjust i Lund, fortsätter Lali Tchelidze. Den svenska våren
är underbar. Det har vi inte hemma. Jag tycker om maten också. Jag lagade
inte mat tidigare, jag har lärt mig här i Sverige så det blir mycket
svenskt. Jag brukar fråga efter receptet när jag har ätit något jag gillar.
Nino Cutic har studerat svenska och behärskar språket riktigt bra. Men att
lära sig svenska är inget krav för vare sig Max- eller ESS-folket. Alla
pratar engelska.
– Vi representerar så otroligt många olika nationaliteter. Det går helt enkelt
inte att få tag i så många specialiserade forskare från ett och samma land,
säger Nino Cutic.
– På fredagarna har vi eftermiddagsfika och då är regeln att man bara får
prata svenska, för att folk ska lära sig lite åtminstone, berättar Lali
Tchelidze. Men eftersom så få kan svenska blir det väldigt tyst. På senare
tid har vi därför börjat rucka på den regeln.
De gillar arbetsklimatet som de menar skiljer sig mycket från
hemländerna.
– Människor litar på varandra i Sverige. Det är stor skillnad jämfört med hur
det är i Georgien. Här diskuterar alla öppet vad de håller på med och vad de
har för problem i sina projekt, säger Lali Tchelidze.
– Precis, säger Nino Cutic. Man behöver inte oroa sig för att någon ska stjäla
en experimentidé och genomföra den först, om jag nu berättar om den. Man är
lojal och litar på folk.