Det svenska halvblodet Full Moon går i cirklar, frustar ljudligt och river åt
sig några tovor gräs på vägen, alltför uppspelt för att stå still.
– Det ligger spänning i luften, konstaterar ryttaren Charlotta Ågårdh Ösmark,
som för andra gången deltar i den traditionsenliga Hubertusjakten som
arrangeras av Skånska Husartroppen i Lund.
För dagen är hon klädd i långkjol, väst, kravatt och kavaj och uppsutten i
stilig damsadel. I armvecket har hon en jaktpisk, jo det heter faktiskt så,
i krokodilskinn från trettiotalet. På sadeln hänger en liten väska med plats
för dryckjom och en smörgåsask i silver.
– Fast där är det tomt idag, jag vill rida lätt, säger hon.
Ett sextiotal ryttare i blandade åldrar cirklar omkring på hästar i alla
storlekar i väntan på att jakthornet ska ljuda. Några bär den mörkblåa
husaruniformen med knappar i guld. Andra har valt röd jacket, vit skjorta
och sammetshjälm – som taget ur en engelsk spelfilm.
– Det bästa är farten och hästarnas glädje, man vet aldrig vad som kan hända.
Hästen uppför sig inte alls som vanligt när man rider i flock, säger
Christina Held, från Dalby som följer sambons framfart från betryggande
avstånd.
Efter en frivillig jaktskål bär det av. I täten rider mastern Mats Biderman
Rosengren. Ingen får rida före honom. På sidorna travar två pikörer som ser
till att troppen inte breder ut sig.
– Håll avståndet. Alla rider på egen risk, förmanar mastern.
Ryttarna följer honom i varierande tempo. Längs den två mil långa ritten dyker
det upp hinder som ryttare och hästar ska ta sig över – helst tillsammans.
Medan hästarna ömsom travar och galopperar över de vackra Revingefälten följer
ett sextiotal medföljare ekipagens framfart via en slingrande bilkonvoj.
– Det är en tokig värld det här, säger Fredrik Szabo som för första gången
upplever en Hubertusjakt.
– Det här att packa in sitt djur i en vagn, åka till ett fält, umgås, och sen
åka hem igen, funderar han och spanar ut över fältet efter sambon Sofia
Rengman.
Halvvägs är det paus. I en gammal kokvagn från 1914 puttrar Lundaknake.
Ryttarna sitter av, några fullblod frustar ljudligt: "Vadå paus?" Andra
mumsar förnöjt av gräset.
Mastern Mats Biderman Rosengren, är nöjd med första halvan av jakten.
– Det här handlar om glada hästar och glada människor. Det är varken
pretentiöst eller en massa konkurrens. Vi rider tillsammans, hinner prata
med varandra längs vägen och får en fin naturupplevelse, säger han.
Men jakten då? Och räven, vem fångar den? Eftersom rävjakt är förbjudet i
Sverige har Husartroppen tidigare låtit en ryttare vara räv, jagad av de
övriga. Av förklarliga skäl har det inte varit rusning till den uppgiften.
Numera handlar det istället om att komma först i mål. Snabbast på upploppet i
år var Ann Michanek på fullblodet Lavirdan.