– Sprutt! säger det när ketchupstrålen träffar Saga Tedenbrant i mittbenan.
– Äckligt! kvider hon när tomatsåsen kletas ut i håret.
Hon är klädd i vita sönderrivna kläder och har en nallebjörn utan huvud i handen. Tillsammans med andra barn till anställda på Kulturen genomgår hon en make-over för att skrämma slag på folk under Spökkvällen på Kulturen.
Längre bort står August Bakran och får röd färg skvätt på bandagen på hans överkropp.
– Nej, jag är ingen mumie. Jag är ett offer för en ond doktor. Tanken är att jag ska krypa fram ur en källare när besökarna får höra en läskig historia, säger han.
Spökkvällen på Kulturen är en tradition sedan 1997 och har kommit att bli mycket populär. Det märks både på 250 förköpta biljetter och på den intensiva stämningen i sminklogen innan föreställningen kan börja. Kulturens personal och deras barn hjälps åt att kleta låtsasblod och vit färg på varandra. Någon får peruk. En annan smittsamma utslag.
– Det är stort engagemang kring denna dag. Det känns kul att kunna visa upp Kulturen så här dags. Och alla vi som är med tycker ju att det är jätteroligt, säger Erik Roman, som jobbar som kommunikation på Kulturen när han inte knäcker extra som vålnad nattetid.
Gruppen går igenom de sista detaljerna innan grindarna ska öppnas för de modiga Lundaborna.
– Spökena under träden, var är ni? Vem tänder fotogenlamporna? undrar museipedagogen Kristina Bakran som håller i trådarna.
– Det är lite pirrigt så här precis innan. Miljön här på Kulturen är helt rätt för en kväll som denna. Alla tycker att det är så idylliskt här i trädgården, ända tills de kommer hit på kvällen... säger hon och skyndar iväg.
Klockan slår och grindarna öppnas. Var det en uggla som hoade?
– Välkomna, ni som kommer hit denna regniga kväll. Jag kan inte garantera att lika många av er går härifrån, ropar Kristina Bakran och showen kan börja.