- Jag är lite förvånad att inte fler inom Lunds universitet är lika nyfikna på
ESS som jag är, säger Sindra Petersson-Årsköld.
Sindra Petersson-Årsköld, 40 år, är docent i biokemi och arbetade under åtta
år på Kemicentrum där hon ledde en egen forskargrupp. Men sedan den 1
november har hon en ny arbetsplats, ESS huvudkontor på Stora Algatan.
- Jag kände mig mogen för en ny sorts jobb och att lämna laboratoriet. Jag
vill kunna påverka mer än bara min egen forskning. Det är ju helt otroligt
att det öppnar en helt ny forskningsfacilitet i min by, säger Sindra
Petersson-Årsköld.
Sindra Petersson-Årsköld är rådgivare till forskningsdirektören Dimitri
Argyriou.
- Det vi jobbar för är att ESS ska bli mera än världens häftigaste och mest
tekniskt avancerade pryl. Det ska också bli en vetenskapligt relevant
anläggning med utrustning som ska ge svar på de stora frågorna. Det är näst
intill omöjligt att förutspå vad det ska forskas på om tio–tjugo år, men vi
försöker.
Hon sköter också en del av relationerna med Lunds universitet. Och det handlar
om att sammanföra två helt olika organisationer. Det unga ESS-kontoret som
har en något informell företagskultur jämfört med det snart 350-årigt
universitet som är styrt av byråkrati och förordningar. Men det arbetet har
hittills gått bra försäkrar Sindra Petersson-Årsköld.
- Det finns en stor välvilja från Lunds universitet mot ESS. Men vi måste
skapa kanaler för ESS och universitet att jobba tillsammans.
Hennes bakgrund ger fördelar i jobbet.
- En organisation som Lunds universitet kan te sig lite förvirrande om man
inte känner till det svenska regelverket, så jag har viktiga kunskaper efter
att ha jobbat här.
- ESS ska passa in i både Lund och i Europa. Och det handlar om vilken attityd
ska vi ha till de forskare som kommer hit. Hur ska de bli bemötta? Hur ska
vi ta emot dem?
Under halva sin arbetstid skriver Sindra Petersson-Årsköld policies och
styrdokument, under den andra halvan är hon med på möten som vidareutvecklar
ESS och som bygger på interaktioner med omvärlden.
- Det är mycket samverkan till exempel med Region Skåne, Köpenhamns
universitet och andra aktörer.
Hon ser flera vägar till framgång i symbiosen av ESS och Universitetet.
- Det handlar inte så mycket om att skapa övergripande policys utan att skapa
tusen små forskarinteraktioner. Människor som träffas och utbyter idéer och
erfarenheter. Och då måste man jobba brett med många individer.
Hon säger att "det inte är omöjligt" att hon kommer
att jobba med ESS resten av sitt yrkesliv.
- ESS kommer att förändras så väldigt mycket när vi går ur den
konstruktionsfas vi är inne i nu. Det här jobbet kan komma att ändras av sig
självt, jag ser ofantligt många möjligheter.
Sindra konstaterar att hon är en av de få ESS-anställda naturvetarna som
rekryterats direkt från Lunds universitet.
- Jag möter en stor välvilja och nyfikenhet från Lunds forskare. Men den är
inte lika stor som min nyfikenhet. Och det är jag lite förvånad över.