Håkan Adler, 47 år, bor ett stenkast från shoppingstråken i Lunds centrum. Den
övergivna kolonistugan vid Stadsparken är hans hem sedan maj månad.
En vardag av november är det lerigt, kallt och rått. Både utomhus och inne i
stugan som saknar fönster, vatten, värme och el.
– Det är inget värdigt boende. Vi vill ju bo ihop. Vi orkar inte med detta
längre, säger Majlis Håkansson, 58 år, och ber om ursäkt för hur det ser ut
på kolonin.
Håkan Adler är ordentligt påklädd och klar i blicken – en bra dag andra ord.
De två har varit ett par i nästan två år och de längtar efter ett gemensamt
hem. De tillbringar det mesta av sin vakna tid ihop men på nätterna sover
Majlis Håkansson på Stadsmissionens härbärge vid Piletorp. Men hon trivs
inte där och oroar sig ständigt för hur Håkan Adler har det på nätterna.
Drömmen är att få bo ihop och lära sig att hantera en normal vardag. Båda har
en lång historia av missbruk och psykisk sjukdom bakom sig. De har fått
många chanser av myndigheterna och de är märkta efter decennier av flackande
tillvaro. Slitna men inte helt uppgivna. Inte än.
– Man kan säga att vi haft tur som träffat varandra. Att vi blev kära. Det är
första gången jag har ett riktigt förhållande med en kvinna, säger Håkan
Adler.
– Men hur lätt är det att lära känna varandra på riktigt och vara sambo när
man inte har tak över huvudet? Om jag hade vetat att jag kunde bli kvar här,
då hade jag röjt upp, säger han och blickar över kolonin.
På tomten skrotar diverse bråte efter tidigare hyresgäster. Framför stugan
står en hemmagjord grill som består av två gamla sönderrostade hinkar och en
wokpanna. Där lagar Håkan Adler mat när vädret tillåter.
– Den funkar hyfsat faktiskt, men inte en regnig novemberdag.
Området har under flera år varit ett tillhåll för hemlösa och missbrukare. De
flesta grannstugorna har antingen fallit ihop märkta av tidens tand eller
eldats upp.
Nu ska hela rasket jämnas med marken för att ge plats åt ett nytt
parkeringshus. Lagom till hundraårsjubileet om två år ska hela Stadsparken
genomgå en rejäl ansiktslyftning.
Håkan Adler pekar ut en stuga som ser märkligt intakt ut. Där bor någon,
berättar han.
För sex månader sedan hade han och Majlis Håkansson tak över huvudet på
riktigt, en plats i ett trappstegsboende. Men någonting gick snett mellan
paret och personalen. Håkan Adler tog ett återfall och så var cirkusen igång
igen.
– Vi har varit missbrukare hela vårt liv. Då är det svårt att få struktur i
tillvaron. Jag försöker att få dagarna att gå ihop genom att plocka burkar
och flaskor och sälja Aluma. Då får jag ihop pengar till cigaretter och lite
mat.
De senaste åren har Håkan Adler växlat mellan att bo på härbärge, på kolonin
eller suttit i fängelse för narkotikabrott. Någon egen lägenhet har han inte
haft sedan mitten av 1980-talet.
– Vi kämpar på. Men det blir inget riktigt liv. Det är stressigt och oroligt
hela tiden, säger Majlis Håkansson.