10 av de 41 våldtäktsanmälningar som gjordes förra året kom från kvinnor med
förståndshandikapp eller psykiska problem. Ingrid, som är stödperson från
Brottsofferjouren, har i år kommit i kontakt med en 29-årig kvinna med
förståndshandikapp och en 15-årig flicka med psykiska problem som utnyttjats
sexuellt.
- Problemen för den sistnämnda började redan när hon var nio år. Hon har via
internet tagit kontakt med pedofiler och andra män som utnyttjat henne, men
hon vill inte berätta eller anmäla något. Hon kommer bara hem och lämnar
över pengar hon fått från männen. Föräldrarna har försökt få hjälp från
flera håll men eftersom hon inte fått någon diagnos har hon inte kunnat få
adekvat hjälp, berättar Ingrid som på grund av stödpersonernas rätt till
anonymitet inte ville skylta med sitt efternamn.
Det dröjde tills flickan tog ett strypgrepp på sin lillebror innan samhället
reagerade.
- Mamman pratade med BUP i telefonen när det hände. Eftersom flickan är
storvuxen kunde inte föräldrarna hindra henne. BUP rådde mamman att ringa
polisen och efter det har flickan fått komma till ett boende, säger Ingrid
som är kontaktperson för den yngre brodern.
Den 29-åriga kvinnan med förståndshandikapp uppger att hon utsattes för flera
våldtäkter under 14 dagars tid.
- Den misstänkte mannen hade hon träffat under nöjesresa till Köpenhamn. Han
följde med henne till Sverige och så fort de kom innanför dörren slog han
till henne. Hon sa nej till samlag men efter ett par dagar sa hon ingenting,
eftersom hon blivit misshandlad av sin pappa under uppväxten förstod hon att
det inte spelade någon roll vad hon sa, hon skulle bli våldtagen ändå. Att
hon inte sagt ifrån alla gånger har polisen och åklagaren tolkat som att hon
gått med på samlagen. Att hon fått skador i ändtarmen tycks inte heller
spela någon roll, åtalet har lagts ned. Hon har tagit väldigt illa vid sig
av att hon inte blir trodd.
När Ingrid pratade med 29-åringen första gången rabblade hon upp hela
händelsen och gav ett opåverkat och kallt intryck.
- Det var först när jag frågade hur hon mådde som reaktionen kom. Jag anser
att det under polisförhör och i kontakter med åklagare måste det vara med
någon person som kan hjälpa den förståndshandikappade att berätta sin
historia, man kan inte behandla dem som fullt fungerande personer.
Vanligtvis har stödpersonerna bara telefonkontakt med brottsoffrena, men
Ingrid har engagerat sig i 29-åringens öde och träffat henne i olika
situationer. Och hon är mycket upprörd över vad hon fått se.
- Hon kan inte ta ansvar för sig själv. Hon tar inte sin medicin som hon ska,
hon äter inte som hon ska och hon umgås med fel människor. Hon missuppfattar
vad som händer kring henne och blir lätt upprörd. Och någonstans finns det
dessutom dotter som blir misshandlad av sin pappa. 29-åringen är som ett
stort barn och skulle behöva någon ser efter henne. Flera myndigheter är
inkopplade men eftersom hon inte vill bo med människor som är sjukare än hon
själv har man inte hittat något boende för henne. Jag försöker förklara för
henne att hon inte ska lita på alla män hon får hontakt med via internet,
men hon förstår inte. Jag tror det bara en tidsfråga innan hon blir
utnyttjad igen.