– Inte nu igen!
Sent på söndagskvällen ringer Ingert Jonsson och börjar samtalet med just de
tre orden.
När 30 november-bråken var som värst i Lund var hon ordförande för Hemgården
och arbetade med ungdomarna och försökte förmå dem att strunta i att bråka
med 30-novemberföreningen.
Ingert Jonsson påverkade också kommunledningen att få igång vad som blev
”ljusets natt”, kulturprogram i stället för gatubråk 30 november. Lundaborna
återerövrade sin stad.
Den här kvällen är hon besviken och säger att hon hoppats att vi aldrig mer
skulle få uppleva de fasanfulla kvällarna på 1980- och 1990-talet och i
synnerhet inte 30 november 1993.
Då var Lund en krigszon. Hela centrum var avspärrat med containrar. Ingen
släpptes förbi. Lundabor på väg hem med barnen från dagis kunde inte nå sina
hem. Själv släpptes jag inte in till Sydsvenskans redaktion på Kyrkogatan
efter att ha lyssnat på Sverker Oredssons tal på Stortorget. Inga presskort
hjälpte när redaktionen låg i den döda zonen.
Vi journalister skonades inte när polishästarna föste undan folk. En annan
sådan kväll stod min kollega Bengt Arvidson och jag upptryckta längs väggen
på Katedralskolan.
30 novemberföreningen var länge några farbröder med hatt och facklor som det
inte fanns någon anledning att bry sig om för oss på Lundaredaktionen.
Tills den där kvällen i början på 80-talet när Niels Jensen (senare sångare
och skådespelare) kastade ägg från Kulturens mur. Sedan var det igång. 1984
hade farbröderna i hatt och Lars Hultén i studentmössa fått med sig
skinnskallar från BSS (Bevara Sverige Svenskt) i ledet. 400 motdemonstranter
mötte upp.
Riktigt illa var det 1991 när danska BZ intog Lunds centrum och gatstenarna
haglade. Hulténs fackeltåg kunde inte gå till Katedralskolan. Polisen hade
förlorat slaget och efter oroligheter 1992 togs containrarna fram. Ordningen
var återställd. 30-novemberföreningen har visserligen fått polisskydd men
har under senare år fått lägga ner sin krans utan att särdeles många brytt
sig, tills i söndags.
Christine Jönsson, tidigare kommunalråd i Lund och nu moderat riksdagsman,
minns också de mörka novemberdagarna och säger att det är orimligt att
demonstranter får ta gatorna från Lundaborna.
Hon demonstrerade som ung MUF:are redan 1978 mot 30 novemberföreningen. Det
var en beskedlig manifestation med plakat mot vad Christine Jönsson kallar
de odemokratiska inslagen i föreningen och i synnerhet i deras svans.
Då för 30 år sedan stod det moderata ungdomsförbundet på gatan tillsammans med
det kommunistiska ungdomsförbundet. Nu var det, liksom på Kristallnatten,
bara vänstern.
Alla behövs för att stå emot de mörka krafterna. Det är, säger Ingert Jonsson,
dags att igen föra den dialog som fick slut på våldet för 15 år sedan.