Mycket tyder på att det andliga behovet hos medborgarna ökar, eller åtminstone
finns konstant.
Ett exempel är att allt fler är intresserade av det som med ett samlande
begrepp brukar kallas katekumenat.
Det är kurser i syfte att vägleda och undervisa vuxna människor som är andligt
sökande. De kan leda till dop eller konfirmation, men det är ingen uttalad
avsikt eller något krav. Kurserna kan ha olika namn, som Vuxenväg till tro
eller Andrum, men principen och formerna är desamma.
I Helgeands församling heter kursen Vägar till tro. Ytterst ansvarig är
kyrkoherde Fredrik Ivarsson men ledare är två Lundabor som ställer upp
ideellt, Eva Helen Ulvros och Thomas Palmgren.
Eva Helen Ulvros är övertygad om att det andliga behovet har ökat.
- Vi lever i en ytlig tid, jag tror det är ett skäl. Det handlar mest om
karriär och utseende. Men jag tror det finns andra behov. Och behov av att
diskutera djupa frågor. Men var och med vem gör man det?
Hon säger att det är sökande människor som går kursen.
- En del är konfirmerade men de har tappat kontakten med kyrkan, andra har
aldrig haft någon kontakt. Det finns de med fördomar mot präster. De har
sett på film att präster är stockkonservativa och har många frågor om det.
Men så ser det inte ut i svenska kyrkan idag.
De flesta som går en kurs är i medelåldern.
- Det är i alla fall erfarenheten vi har. Det är inte konstigt. I yngre åldrar
är man mer upptagen med att till exempel hitta en partner och skaffa barn.
Senare i livet kanske man stannar upp mer och funderar över meningen med
allt, säger Eva Helen Ulvros.
- Det kan också vara så att det händer något, säger Thomas Palmgren.
Livskriser sätter tillvaron i gungning. De föder frågor. Det kan handla om
dödsfall i familjen eller att man blir arbetslös.
Det sistnämnda, att bli arbetslös, hände honom själv. Han, IT-teknikern, hade
fram till dess bara arbetat på. Inte reflekterat särskilt mycket. I
synnerhet inte på religion och tro, som han var ointresserad av.
- Men jag fick tid att reflektera, kan man säga. Och tack vare att min son
hade konfirmerat sig några år tidigare hade jag fått kontakt med kyrkan.
För tre år sedan blev Thomas Palmgren troende fullt ut.
Hur hade han reagerat om någon för tio år sedan sagt till honom att han senare
i livet skulle arbeta som begravningsentreprenör, vara djupt troende och
aktiv i en församling?
- Jag hade sagt "Du är inte klok!" Det fanns inte på kartan.
Thomas Palmgren konfirmerade sig i somras, 49 år gammal.
- Det var mäktigt. Det var bara jag, nästan 50 bast, och helt ensam. Det var
stort.
Sydsvenskan var inte välkomna under ett kurstillfälle. Deltagarna hänvisade
till att det är för privat.
- Livskriser, livets mening, naturligtvis är det ofta väldigt privat. Men det
är upp till var och en vad man vill berätta. Det är okej att sitta tyst. Och
vi är inga terapeuter. Märker vi att människor har andra behov får vi lotsa
dem vidare, säger Eva Helen Ulvros.
- Jag tror det är en fördel att vi som håller i kursen inte är anställda av
kyrkan. Vi är inte en auktoritet som en präst kan upplevas som. Vi är helt
vanliga människor och samtalen ger också oss något, säger Thomas Palmgren.
- Men kurserna kan förstås ha olika upplägg. Det finns präster som leder
kurser själva. Det är säkert också bra men på ett annat sätt.
Arbetet är oavlönat. Även det är en tydlig trend inom svenska kyrkan både i
Lund och på andra håll. De ideella krafterna blir fler.
Det hänger med stor sannolikhet i hop med att kyrkans ekonomi försämrats, men
från kyrkligt håll framhåller man också att frivilligarbete är medveten
satsning eftersom det skapar stor gemenskap i församlingarna.