LUND. I sex år har Lina Thulin, 27, arbetat som brandman. När hon var helt
ny kunde hon ibland känna sig iakttagen av kollegorna, men det gör hon inte
längre.
– Jag är jag. Det är skillnaderna mellan oss brandmän som gör att vi
fungerar som grupp. Jag kanske inte är lika stark som vissa andra, men jag
är uthållig, säger hon.
Lina Thulin berättar att det har funnits situationer där hon har kunnat göra
saker som andra inte kunnat.
– En gång kunde jag krypa in genom ett fönster eftersom jag är liten till
växten.
Samtidigt vet hon med sig att fysisk träning är avgörande för att klara
jobbet.
– Jag känner att ju starkare jag är desto mer klarar jag av. Det är mitt
ansvar att se till att jag tränar så att jag kan utföra jobbet.
Även om hon välkomnar fler kvinnliga brandmän på stationen så tycker inte
Lina Thulin att dagens anställningstester för brandmän är för hårda.
– Det måste finnas en fysisk miniminivå för att kunna bli brandman. På
utbildningen har man två år på sig att nå upp till den nivån. Om man inte
gör det så kanske intresset saknas, säger hon.
Axel Nilsson, 53, är en av Lina Thulins kollegor. Han tycker att
Räddningsverket lägger krutet på fel frågor.
– Det är självklart att kvinnor och män ska vara jämställda och att man ska
ställa samma krav på dem. Det vi måste arbeta mer på är fortbildning.
När man som brandman nyss kommit från utbildningen måste den personen få
träna på arbetsuppgifterna kontinuerligt, anser Axel Nilsson.
– Att kunna köra en tung lastbil i en stressad situation är en sådan sak som
kräver vana, säger han.