"Jag gillar att anfalla"

Lund.
Det finns sjutton stormästare i Sverige. En av dem heter Nils Grandelius. Han erhöll den åtråvärda titeln - blott sexton år gammal - alldeles nyligen. Nästa vecka fyller han sjutton och ser framemot nästa schacktävling på onsdagskvällen.

– En del säger att schack är sport, vetenskap och konst - i ett. Men för mig är det nästan bara tävlingarna som gäller. Kampen och spänningen. Jag spelar för att det är kul.

De flesta stormästare är vuxna män som spelat schack i decennier. Nils Grandelius, Sveriges yngsta stormästare hittills, började tävla som sjuåring.

För två år sedan gick han med i Lask, Lunds akademiska schackklubb. Personlig tränare skaffade han redan 2006. Idag är det en annan svensk stormästare - Tiger Hillarp Persson från Malmö - som är hans huvudsakliga bollplank.

– Lund är en riktigt bra schackstad. Förmodligen den bästa i Sverige. Här finns så många studenter som spelar schack.

Nils Grandelius drömmer om att få spela schack på heltid. När han har gått ut samhällsprogrammet på Spyken. Fast det är två år dit. Mycket kan hända på vägen. Men han kan inte tänka sig livet utan schack.

– Det finns inte i min värld att jag inte spelar.

Även om han redan pekats ut som Sveriges största talang genom tiderna händer det att Nils Grandelius förlorar.

– Jag har en ganska låg lägsta nivå och är ovanligt ojämn än så länge. Det kan också vara så att man spelat jättebra och ändå förlorar eftersom motståndaren är bättre. Då gäller det att var nöjd.

Han tränar i snitt 15 timmar i veckan och reser mycket – mellan 150 och 200 dagar per år – för att tävla. Mest i Europa men han har varit i Vietnam också.

Nils Grandelius hinner med annat också. Skolan, kompisarna och musiken. Han spelar inte något instrument själv utan lyssnar gärna och gillar festivaler. Största förebilden finns inom reggaen.

– Det finns bara en Gud. Bob Marley. Han var en fantastisk människa.

Det var morfar som introducerade Nils Grandelius till schack i riktigt unga år. Men morfar var ingen storspelare och ingen annan i familjen spelar. Pappa är kock, mamma förskollärare och en av brorsorna klättrar.

– Han är riktigt duktig på det. Nästan lika bra som jag är i schack. Jag förstod redan som liten att jag hade en speciell talang – bland annat för att jag grät när jag förlorade.

Att träna hårt. Att ha orken och viljan att gå vidare är också en talang. Och så måste det finnas ett intresse. Men ibland tar Nils Grandelius paus från tävlingarna. Då tränar han istället genom att analysera gamla partier. Några längre absoluta uppehåll från schack blir det sällan – max en vecka eller två.

– Det är viktigt att göra sitt bästa och var nöjd med det. Mycket av tillfredsställelsen ligger innan och under spelet. Då finns kicken. Efteråt känner jag mig mest glad och avslappnad. Det är en skön känsla att prestera.

Hur är du som spelare?

– Aggressiv. Jag gillar att anfalla och jag är kreativ. Det kan straffa sig.

Relaterade artiklar
117 läsare har reagerat på denna artikel.

72% är glada"

4% är likgiltiga"

9% är nyfikna

13% är arga


Hur reagerar du på ""Jag gillar att anfalla""?

Författare:
Publicerad 25 maj 2010 15.24
Uppdaterad 26 maj 2010 06.00

Lund
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu