LUND. Wallin & Dalholms gamla lokaler och tältet på parkeringen vid Studiefrämjandets lokaler på Fabriksgatan sjuder av aktivitet i dessa dagar. Här skapas dekorerna till vagnarna som ska utgöra själva karnevalståget. Ingen har tid att sitta i de skitiga soffgrupperna som står mitt i tältet bland urdruckna ölburkar och annat bråte. Det doftar av spån och målarfärg. Produktionsytan är begränsad och dekorbyggena står tätt intill vandra. Ljudvolymen är besvärande hög när det spikas, skruvas, sågas, slipas och målas överallt.
Och vem som gör vad är tydligt. Det är främst männen som hanterar hammare, såg och skruvdragare. Kvinnorna tar oftast hand om penslar och målningen. Catharina Dahl, som annars skriver c-uppsats i service management, är en av dem.
– Jag har varit med och byggt också men det här är lättare, säger Catharina Dahl och tillägger att det är kvinnliga chefer som fördelat arbetsuppgifterna.
Det är mycket hysch-hysch kring temana för vagnarna. Catharina Dahl berättar bara att hon målar en vägg till en Volkswagenbuss. Inget mer.
Hon har tillbringat 3 kvällar och eftermiddagar i veckan på vagnbygget.
– Jag gör det för att det är kul. Kul att vara med i tåget och på alla fester, säger Dahl.
En man som bryter mönstret och greppat penseln är Per Kronström. Han läser enstaka kurs i psykologi och har givetvis analyserat situationen.
- Killarna saknar sin träslöjd och vill visa sig macho. Jag tog den feminina rollen i gruppen, säger Per Kronström.
I sann terapeutisk anda är han inte mycket för att bevara hemligheter som den kring vagnstemat.
– Vår heter karnevalsinfluensan och bottnar i historierna kring svininfluensan och fågelinfluensan. De karnevalister som har fått karnevalsinfluensan har roligt och dansar omkring. De som är vaccinerade får sitta inburade i karantän på flaket, säger Kronström och målar vidare på karantänsburen.