För knappt två veckor sedan gick en grå misse över Centrala idrottsplatsen till familjen Bruce på Trollebergsvägen med en lapp i halsbandet. På lappen stod det ”Hej! Vi kallar honom Sigge. Det verkar som om vi har delad vårdnad om honom … Vi bor på Fjelievägen. Vem är ni?! Hör av er! Vänliga hälsningar Johan Svensson”.
Paret Bruce på Trollebergsvägen ringde direkt och Johan, pappa i familjen Svensson, från Fjelievägen kom samma kväll. Det blev en trevlig träff och ett beslut om fortsatt gemensam vårdnad.
Katten är fyra år och levde fram till i januari 2011 som Sigge hemma hos familjen Svensson. Han är en liten katt, men visade redan som unge attityd. Det är sällan han ligger i någons knä, han sprallar hellre iväg ut.
– Han har alltid varit lite märklig med en kantig personlighet och stor integritet, säger Johan Svensson.
Vintern 2010–2011 var iskall. Sigge kom och gick, precis som vanligt. Familjen oroades inte över att han ibland var borta längre.
– Jag tänkte att han nog hittat en altan någonstans där han får något att äta. Lite nyfiken var jag men inte mer än så. Han visade ju sig då och då, säger Johan Svensson.
Så en dag kom han inte tillbaka. Det gick veckor utan att han sågs till.
Plötsligt dök han upp igen, sprang bara in, hälsade på de andra två katterna i familjen och käkade som vanligt.
Så fortsatte det, men för ett år sedan hade han halsband på sig en dag när han kom.
– Då blev det tydligt att någon verkligen hade tagit hand om honom.
Det var Catharina Göth Bruce som skaffat halsbandet. Då hade hon och maken Robert Bruce på Trollebergsvägen sett katten som sin i mer än ett halvår.
– Han stack in sitt lilla nylle genom vår kattlucka första gången i januari 2011. Vi satt och tittade på tv och såg en väldigt rädd och utsvulten katt som måste ha irrat runt ett tag, säger Robert Bruce.
Han rök ihop med parets andra två katter och höll till källaren. Catharina tog honom till veterinären och annonserade efter ägarna utan resultat. De började kalla honom Ludde.
– Han blev tuff och säker och åt precis allt i början. Nu är han kräsen, men vill ha massor av mat. Han kommer upp från källaren på morgonen för att äta och det funkar bättre med de andra katterna, säger Catharina Göth Bruce.
Ludde fick sin egen plats i kökssoffan och blev väldigt älskad trots att han sätter klorna i handen på den som klappar honom för länge.
En gång kom han inte på några dagar. Paret Bruce trodde att Ludde hittat hem till sitt riktiga hem.
Nu vet familjerna att han inte har något sådant.
– Man bestämmer inte över en sådan här en. Han håller mest till här. Det får vara så, säger Catharina Göth Bruce.
– Vi tycker att det är kul när han hälsar på. Han kommer ofta på kvällen för att äta, rulla runt och visa upp sig. Ibland sover han över, säger Johan Svensson.
Nu kallas katten med dubbellivet Sigge-Ludde.