Jag har promenerat med min tax Sigurd mitt i nätterna nu när det varit så
varmt. Är de som har hand om gatubelysningen någonsin ute när det är mörkt?
Varannan gatlykta har ju varit trasig hela sommaren. En stad ska stråla av
ljus och det gör verkligen inte Lund. Det är förfärligt deprimerande. Vi får
aldrig folk att promenera i dessa underbara sommarkvällar när det bara är
mörkt och tomt i stan. Det är som en krigszon. Ljuset kommer från Lund,
säger de. Skit, säjer jag.
Birgit Ohlsson med taxen Sigurd
Jag växte upp på Gunnesbo och att cykla hem på natten var alltid ett
projekt. Varje gång lovade jag mig själv att ´överlever jag detta ska jag
aldrig mer cykla här´. För lite mer än ett år sedan flyttade jag till
Möllevången. Hit är det lätt att ta sig om man kommer från centrum. Svårare
är det att till exempel cykla från Gunnesbo. Det skulle jag aldrig någonsin
gjort om det var mörkt på Norra Ringen. Fyra tunnlar som alla är hemska,
förutom den mellan Nöbbelöv och Gunnesbo som är ombyggd och märkbart
förbättrad. Cykelvägen mellan Möllevångsvägen och Skarpskytten är helt okej,
så länge det är ljust. På natten är den hemsk! Ibland fungerar inte lamporna
precis invid Sankt Hans backar. När jag cyklar där ringer jag hem och väcker
min sambo och pratar med honom tills jag kommit över bron.
Helene Degerman
Visst finns det miljöer i Lund som upplevs som otrygga, men varför bara
fokusera på att stadsmiljön ska vara säker för kvinnor? Rån och misshandel
drabbar framför allt män och jag förstår inte varför inte män skulle kunna
känna sig rädda, förföljda och hotade vid den miljö som ni beskriver vid
Pågatågens ändstation vid Gunnesbo. Dessutom, vad är det för
stenåldersfunderingar som förs fram då Birgitta Andersson påstår att män
inte lämnar barn på dagis eller använder tvättstugorna i flerfamiljshus? Det
är möjligt att det var så för femtio år sedan, men inte år 2006.
Cecilia Bengtsson
Ingen kan med handen på hjärtat säga att hon inte någon gång eller varje
gång tänkt på var hon går och när hon går, på kvällstid. Jag tänker på
risken för överfall/våldtäkt/rån/misshandel varje gång jag går mina
motionsrundor. Blir både ledsen och förbannad faktiskt! Jag vill känna mig
trygg och slippa skaffa mig en stor farlig hund eller använda olaglig
substans i form av sprej ...
Annelie Nordenfors
'Byggt av män - för män' var riktigt roligt. Jag är man, men det finns gott
om miljonprojekttunnlar, gångar med buskage, parkeringar med mera, dessutom
med usel belysning, där inte jag heller känner mig säker. Förvisso, jag tror
inte att jag blir våldtagen, men varför inte rånad, nerslagen eller offer
för något annat slags våldsbrott. Därför tar jag också med mig något slags
tillhygge som inte ryms under kniv- eller vapenlagstiftningen.
Marek Andersson
Varför är det 'mysbelysning' på cykelvägarna när det är mörkt ute? Jag
skulle aldrig cykla på cykelväg när det är mörkt. Stadsbussarna är guld
värda när man ska hem på kvällen! Utan dem inget uteliv. Det händer ju
sällan något allvarligt efter vad man läser i tidningen, men det spelar
ingen roll. Rädslan är så obehaglig att den begränsar. Tyvärr fattar
tydligen inte männen som planerar hur vi upplever det.
Karin Börjesson
Visst är det härligt med träd och grönska, men man ser verkligen inte skogen
för alla träd på Gunnesbo. En sak när det gäller otrygga miljöer - vem på
kommunen tycker att det är smart att en lekplats ligger omgärdad med höga
häckar och träd? En lekplats ska ligga så öppet som möjligt så att
förbipasserande kan uppmärksamma om det sker en olycka eller om där skulle
dyka upp någon "ful gubbe". Är det något som vi kvinnor oroar oss mer för än
oss själva är det våra barn och därför bör även barnens bästa vägas in i
stadsplaneringen.
Sofia Blomgren
Hardebergaspåret känns som den MINST säkra vägen om man skall hem till Östra
Torn efter mörkrets inbrott. Täta buskage vid sidan längs nästan hela
sträckan och ofta ganska långa avstånd till närmaste bebyggelse. Belysningen
är det också lite si och så med. Då föredrar jag Tunavägen, där man har
mycket bättre överblick - och kan välja annan väg (= byta sida) på ett
smidigt och oprovocerande sätt, om man vill undvika till exempel ett möte
som känns 'otryggt'.
Eva-Maria Jansson
Visst skulle fler synliga poliser skapa bättre trygghet för Lundaborna. Men
hur i all världen ska vi kunna se vem som är polis? Jag råkar bo alldeles
i närheten av polisstationen, men inte vimlar det av poliser där. De enda som
bär uniform tycks vara de som vid arbetspassets början ska sätta sig i
polisbil för sin tjänstgöring. Hjälp oss att skapa trygghet genom att
uppträda uniformerade - givetvis i jobbet - men även på väg till och ifrån
detsamma. Då blir det plötsligt fler synliga poliser utan ytterliga anslag
över budgeten!
Torulf Jönsson
Tänk att det just före sommaren färdigställdes en väldigt tjusig cykel- och
gångtunnel på väg till och från Norra Fäladen i
höjd med Statoilmacken. Jag kommer ALDRIG att cykla eller gå där när det är
mörkt. Hade hellre gått uppe på vägen och över övergångsställen där jag
syns. Jag tar hellre risken att bli påkörd än våldtagen. Är det klokt att
man har två sådana alternativ att välja på? Kvinnor blir våldtagna, män blir
rånade! Sluta bygga tunnlar!
Ingrid
Jag och ett antal kvinnor fick flytta från vår arbetsplats i Malmö till en
nyare i Lund vid Gastelyckan. Många tar 131:an från Södervärn och hoppar av
vid Jupitergatan och går sedan denna kusliga väg genom tunneln samt en
skogsväg där absolut ingen hör dig om du blir överfallen. Det finns ett
annat alternativ att ta sig till Gastelyckan och det är buss nummer 5 som
går från Bankgatan, men dock endast en gång i halvtimmen och det stämmer
oftast inte med bussen från Södervärn. Jag har kontaktat Lunds stadsbussar,
men har fått till svar att det inte kommer att ske någonting ännu på ett
tag."
Liz Johnsson
Hej, och tack för att ni tar itu med otrygga platser! En sådan är den gång-
och cykelstig som går från Fjelievägen in längs gula stationskarlahusen och
ända ner till Papegojelyckan. Även om några buskar har glesats ut är den
fortfarande kuslig efter mörkrets inbrott. Ibland är lampor trasiga, och
cyklar man ligger glas på den sluttande asfaltstigen. På förra årets
Kulturnatt var, som så ofta, de första lamporna efter övergången på
Fasanvägen helt mörka under de höga träden.
Ann
Numera håller jag mitt överfallslarm i handen under cykelturen hem. Och jag
hör alltid av mig till en kompis för att meddela att jag har kommit hem
välbehållen. Varken jag eller någon annan ska behöva känna obehag att ta sig
fram på ett eller annat sätt när det är mörkt ute. Jag har många gånger
tänkt på att det borde sättas upp fler gatlyktor, för precis i svängen ner
mot tunneln är det mörkt och du har inte en chans att se vad som väntar runt
hörnet - om någonting väntar.
Malin