När 25-årige Levin Dombrowsky en septembernatt 1879 hängde sig i stadshäktet i Lund var det få, om någon, som grät.
För det första var han jude, och sågs därför med stor misstänksamhet av många Lundabor.
|
Levin Dombrowskys skalle när den ställdes ut på Kulturen 2001 vid en utställning om rasbiologi. Arkiv: Viveca Ohlsson 2001 |
Lundatidningen Folkets Tidning hade nyligen skrivit om den "svärm av judar", "krämare och schackrare", som vid den här tiden bosatt sig i Nöden "till stort obehag för ordningens vänner".
För det andra var Levin Dombrowsky en tjuv, misstänkt för att ha stulit guld- och silverur, penningar, tyger och 30 skålpund människohår.
Sydsvenskans kriminalreporter beskrev självmordet som att den kringvandrande juden Levin Dombrowsky "gått den jordiska rättvisan i förväg."
Så Dombrowsky skars ned och fraktades till anatomiska institutionen, där hans kropp redan dagen efter självmordet dissekerades inför en publik av läkarstudenter.
Hans huvud kokades rent och kraniet sparades. Det här var en tid då forskning om människoraser ansågs viktig. Lunds universitet hade inget judekranium sedan tidigare.
 |
Ur Lunds stadshäktes fångrulla.»Mosaiske trosbekännaren Levin Dombrowsky |
Om häktespersonalen eller anatomerna i Lund över huvud taget visste att Levin Dombrowsky hade en familj i Sverige, verkar de inte ha brytt sig om det.
Men familj hade han. Inga egna barn, men en lillebror och en mamma. Och bara ett par år tidigare hade Levin Dombrowsky varit en uppskattad och flitig vaktmästare på ett pappersbruk i Uddevalla.
Vi backar dit. Till december 1877, till tiden då det gick bra för Levin Dombrowsky.
Levin Dombrowsky hade bott i Sverige i sex år och nu vände han sig till rabbinen i Göteborg, Moritz Wolff, för att få hjälp att skriva ett brev till konungen.
Framtiden tycktes ljus. Levin var 23 år, en frisk ung man med svarta lockar, helskägg och bruna ögon. Han stack ut förstås, med sin brutna svenska och sitt annorlunda utseende.
I Uddevalla bodde nästan inga judar. Jo, handlanden Efraim Jacobowsky som kommit från Göteborg och satt upp sin bod för ett par år sedan. Men sedan var det nog bara Levin och hans tonåriga lillebror - skräddarlärlingen Kain Dombrowsky.
Levin Dombrowsky jobbade vid pressen på pappersbruket Munkedal och skötte sig exemplariskt. Snart skulle han bli befordrad till vaktmästare på kontoret med lön på 60 kronor i månaden.
Det var dags. Dags att satsa på ett liv i Sverige. I december 1877 skrev Levin Dombrowsky till Oscar II:
"Undertecknad, som för sex år sedan från mitt fädernesland Ryska Polen invandrade hit till Eders Kungliga Majestäts rike Sverige, får härmed i djupaste underdånighet anhålla om Ers Kungliga Majestäts nådiga tillstånd för mig i riket wistas."Brevet undertecknade han "Eders Kungliga Majestäts allerunderdånigaste och tropligtigaste undersåte, Levin Dombrowsky."
I ett intyg från Munkedals pappersbruk vittnade ledningen om att han "redbart, oantastligt och flitigt utfört sina göromål samt ådagalagt exemplariskt uppförande".
Levin Dombrowskys ansökan om att få vistas i riket är lite märklig. Han behövde nämligen inget sådant tillstånd.
Fram till 1870 fick judar endast bo i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Norrköping. Deras rättigheter var hårt kringskurna. Men 1870 mildrades lagarna. Om judarna försörjde sig och betalade sina skatter lade sig inte myndigheterna sig i deras verksamhet.
Kanske Levin Dombrowsky ändå ville ha något dokument, något papper på att han var svensk? Kanske arbetsgivaren, Munkedals pappersbruk, krävde det?
Han fick sitt tillstånd, hur som helst, och lämnade genast in en ny ansökan om att få bli svensk undersåte.
Levin Dombrowsky kunde inte själv läsa och skriva svenska. Som för många andra judar från Östeuropa var hans modersmål jiddisch. När han växte upp i den lilla staden Filipow i nuvarande östra Polen, nära gränsen till Litauen och Vitryssland, hade han bara fått lära sig hebreisk skrift.
Hans pappa hette Jacob och var badhusägare i Filipow. Pappan dog 1864, när Levin var tio år gammal och ligger troligen begravd på den judiska kyrkogård som fortfarande finns kvar i Filipow. Hans mamma kallas i svenska dokument för "Wedda" eller "Hedda". Levin hade också en lillebror som i svenska papper kallas Kain.
1871, när Levin var 17 år, flydde han Filipow. Han var rädd att bli inkallad som soldat i ryska armén. Han tog sig till Königsberg - nuvarande Kaliningrad - och hoppade på en båt på väg till Köpenhamn.
Sedan reste han vidare till Sverige och Göteborg, där han hade bekanta och där det fanns en judisk församling. I Malmö, där ett par hundra judar bodde, skulle den judiska församlingen bildas i december 1871.
Levin Dombrowskys mamma och hans bror Kain flyttade efter Levin till Sverige. De bosatte sig i kustsamhället Fjällbacka, där Dombrowsky under sina sena tonår försörjde familjen som gårdfarihandlare.
En dag i 1874 kom den 20-årige Dombrowsky med sina varor till Uddevalla och Munkedals pappersbruk. Ledningen behövde arbetare och anställde Levin Dombrowsky på studs.
Efter två år - "först vid maskinen och sedan vid pressen" - befordrades han till vaktmästare på kontoret. Men när Munkedals direktör vid påsken 1878 ville sänka hans månadslön från 60 kronor till 45 kronor sade Levin Dombrowsky upp sig.
Levin, som då bodde tillsammans med sin lillebror Kain, tänkte börja sälja varor igen. Startkapitalet var 150 kronor, han hade sparat 90 kronor och fick ytterligare 60 kronor i avgångsvederlag.
Men något gick snett.
I augusti 1878 greps Levin Dombrowsky för stöld. Han misstänktes ha stulit pengar och varor från handlaren Efraim Jacobowsky. Från Jacobowskys affär saknades 350 kronor i kontanter, korderojtyg värt 90 kronor, sju par kalsonger samt en låda cigarrer.
Alltsammans hittades hemma hos Levin Dombrowsky, som dock nekade till stölden. Någon måste "på spektakel" ha lagt tjuvgodset hemma hos honom, sade han till Uddevalla rådhusrätt.
Domaren trodde honom inte, utan uppmanade honom att "tala sanning och bekänna brottet".
Mot sitt nekande dömdes Levin Dombrowsky till fyra månaders straffarbete för "första resan stöld". Han utvisades inte från Sverige, men skulle under en femårsperiod "vara förlustig medborgerligt förtroende".
Levin Dombrowsky avtjänade straffet där han suttit häktad, i Uddevalla kronocellfängelse. Fångrullorna ger intrycket av en lugn, skötsam fånge. Ofta straffades fångarna med dieten vatten och bröd om de varit uppstudsiga eller brutit mot någon regel, men för "mosaiske trosbekännaren Levin Dombrowsky" finns ingen sådan anteckning. Det står bara att han frigavs och fördes till Göteborg den 4 februari 1879.
Efter fängelset tycks Levin Dombrowsky haft några kringflackande månader. Han var utskämd i Uddevalla och kunde inte stanna där.
Ett halvår senare greps han i Malmö, misstänkt för att ha stulit varor för 2000 kronor av Lundaköpmannen Nils Lewin. Då hade han nyligen anlänt till Skåne från Härnösand, meddelade han polisen. Han använde ibland efternamnet Jakobsson och bodde på Hotell Småland i Malmö.
Eftersom han misstänktes för ett brott begånget i Lund fördes han från Malmö hit till stadshäktet, som då låg på Vårfrugatan och i folkmun kallades Tjuvahålet.
Den 25 september 1879 skulle Levin Dombrowsky ställas inför rätta vid Lunds rådhusrätt. Han nekade till brottet, men polisen ansåg sig ha övertygande bevisning. Levin Dombrowsky hade gömt tjuvgodset på olika platser i Lund, bland annat "på vinden hos en jude på Grönegatan".
En lingonhandlare som bodde granne med Dombrowsky på Hotell Småland vittnade om att Dombrowsky bett honom gömma stulna guldklockor och hår. Lingonhandlaren "var nere i häktet och igenkände Juden Dombrofsky af hvilken han fått sakerna", står det i dokumenten från Lunds kriminalpolis.
På rättegångsdagens morgon hittade fångvaktare Pål Henrik Appelman Levin Dombrowsky död.
"Tagit sig sjelf af daga genom hängning", skrev landsfiskal Törnblad i fångrullan. Och vidare: "Konstapeln No. 8 Björk har varit i häktet och lösnat juden".
Ingen hade hört när han hängde sig - Levin Dombrowsky var natten då han dog stadshäktets ende fånge.
I morgon: De Lundaforskare som kontrollerade Levin Dombrowskys kranium var medlemmar i nazistiskt förbund.