Hemlösas förening driver en second hand-butik och har tidigare haft svårt att betala hyran för lokalen. Nu har de ekonomiska problemen förvärrats. Förra månaden betalades delar av lönerna till de anställda i butiken ut med fördröjning. För att kunna betala lönerna denna månad tog ordföranden till extraordinära åtgärder.
– Jag har pantsatt matsilvret och några ringar, en av dem har jag fått av min man, säger Gertrud Anljung.
Hon är tydligt tyngd av allvaret i situationen och beskriver omväxlande hopp och djup förtvivlan.
– Jag har tagit reda på hur man begär sig i konkurs, men det är inget jag planerar för nu. Som förening får vi mest bidrag i slutet av året. Vi ska inte ge upp, säger hon.
De anställda i butiken har alla olika typer av bidrag genom Arbetsförmedlingen. Några har varit arbetslösa länge, andra har psykiska eller fysiska funktionshinder. Ytterligare två personer har nyligen fått placering i butiken som insats i sysselsättningsfas, tidigare kallat Fas 3. Dessa personer är nu flyttade medan Arbetsförmedlingen utreder ekonomin och inre konflikter på arbetsplatsen.
Flera av de anställda upplever Gertrud Anljung som en olämplig arbetsledare.
– Hon är odräglig mot personalen. Det är svårt att beskriva, men hon trycker ner folk genom att prata nedvärderande om dem. Som om hon var överklass och vi lägre stående, säger Thommy Jönsson, en av de anställda.
Susanne Jönsson, som i dag slutar efter några månaders tillfällig anställning, håller med.
– Hon kör över oss som en ångvält. Jag kan inte kalla det annat än mobbning.
En i personalen som vill vara anonym beskriver sitt eget samarbete med chefen som välfungerande, men säger att hon är tuff och att alla inte kan hantera det.
Gertrud Anljung har sin egen bild av relationen till de anställda.
– Jag gör vad jag kan för att de ska må bra, men jag är ingen terapeut. Jag måste ställa krav på dem. Det är de inte vana vid. Känner de sig kränkta är jag ledsen för det, säger hon.
Som ordförande i Hemlösas förening är Gertrud Anljung känd för att vara stridbar, men hon säger att hon inte kan acceptera en beskrivning av att hon trycker ner dem som arbetar i butiken.
– Jag har gett dem jobb och värdighet. Men jag kan inte vara där hela tiden och styra upp. Det blir för mycket för mig. Jag skulle ju syssla med de hemlösa.
Sydsvenskan, tisdagen den 3 juli 2012.