Det går alltid att se djupare på en händelse. Alltid att se längre tillbaka.
Niklas Törnlund kastar sig gärna både långt bakåt och djupt ner i sina
resonemang om staden Lund. Bakåt, till Uppåkra. Ner, i själva definitionen
av en stad. Och framåt mot ett eventuellt kulturhuvudstadsår. Men låt oss
börja med ett konstaterande: Lund är i rörelse.
– Det har kommit in ett element av självkritik som är befriande. Man är beredd
att titta mer förutsättningslöst på sin stad och vad man gör av den. Innan
har vi tagit mycket för givet. Och det är naturligtvis
kulturhuvudstadsprojektet som gett oss den här utifrånblicken på vår egen
stad, säger Niklas.
Själv kom han till Lund nyåret 1960. Efter snart 50 år i staden och med, bland
annat, två diktsamlingar om Lund i bagaget är Niklas Törnlund själv en
viktig del av dagens litterära Lund. Inte minst då han är lärare på Lunds
universitets författarskola och håller i Litteraturbaren på Grand Hotel och
Kulturen. Att Niklas Törnlund tycker om Lund är det ingen tvekan om.
– Lund är den perfekta staden för författare att jobba i eftersom det är högt
i det andliga taket. Här finns både kunskap och nyfikenhet.
Men samtidigt, som författaren Aris Fioretos sagt om Lund, ”Det är högt i
taket, men också djupt i källaren”.
– Ja, den tråkiga sidan av Lund är att det finns en självtillräcklighet. Att
vara Lundabo är religion i vissa kretsar.
Lund är som en stad som slits mellan tradition och förnyelse, mellan
självtillräcklighet och nyfikenhet, är ingen ny bild. Men kanske är den
alltid aktuell.
– Det är så mycket här som ska bevaras, som är K-märkt med ett jävligt stort
K. Då glömmer man på något sätt att en stad i sig är en innovation. Att göra
en stad till ett traditionsmaskineri känns lite absurt, nyfikenheten och
skaparglädjen bör vara själva livsnerven.
Han ser kulturhuvudstadsåret som en möjlighet till förnyelse. En möjlighet som
staden behöver.
– Det är dags för förändring. Hög tid för ett språng i utvecklingen. Och
mycket riktigt så landar det här med Maxlab och ESS och kulturhuvudstadsåret
på vårt bord.
– Man behöver inte vara Strindbergsk för att bli lite positivt paranoid, säger
han och skrattar.
Det litterära Lund har också det kommit i rörelse under 2000-talet. Inte minst
tack vare författarskolan som startade 2002.
– Författarskolan är en enorm vitalisering. Det är fantastiskt att det kommer
nästan trettio blivande författare hit varje år. Författarskolan bygger
också upp den raserade bron mellan universitetet och litteraturen, den är
ett slags takfönster på universitetet mot det litterära samhället.
Just mötet mellan akademin och litteraturen inspirerar Niklas Törnlund. Han
ligger själv bakom ett projekt i kulturhuvudstadsansökan. Titeln på
projektet VOX Europa är hämtat från en serie antologier som gavs ut av den
på 50-talet inflytelserika Litterära studentklubben (idag Ordkonst). Det ska
bli en festival för att främja mötet mellan litteratur och vetenskap.
– Kulturhuvudstadsprojektet blir en slags motsvarighet till fysikernas
partikelaccelerator. En sorts kulturaccelerator. Vi skjuts i en sjuhelsikes
massa nya riktningar och det uppstår nya kollisioner och sammansmältningar.
Men ser du någon risk för att alla de här förhoppningarna också kan skapa ett
stort bakslag?
– Du menar om Umeå får det? Nej, det har kläckts nya idéer, knutits nya band,
det kan bara vara av godo. Blir det bara en tumme så tror jag att det blir
en jävligt spännande tumme.