I september åkte Lundabon Tobias Berg till Malawi för att arbeta på en
mellanstadieskola och bygga nätverk med människorna där för den ideella
föreningen Possall – Possibility for all. Till vardags arbetar Tobias Berg
som socionom med att utreda tonårsungdomar i Lund. Sydsvenskan följer Tobias
Bergs resa.
Hur blev du mottagen i Malawi?
Byborna visste att jag skulle komma, och dörrarna stod bokstavligt talat öppna
för mig. När jag stigit av bussen och vandrade in mot byn vinkade alla som
såg mig längs grusvägen och en grupp kvinnor började skandera "Welcome-welcome-welcome!"
Ett par dagar efter min ankomst serverades jag kyckling till lunch. Senare
samma eftermiddag förstod jag att kycklingen hade skänkts av rektorn och var
den lokala traditionens sätt att visa att man är en uppskattad gäst.
Hur bor du?
Jag är inkvarterad i ett lärarhus tillsammans med min värd Carrow Andreas
Chadzuka och hans dotter och brorsdotter - ett litet hus med två sovrum, ett
kök och ett vardagsrum. I huset intill finns toalett och ett rum man kan
tvätta sig i. Det finns inget rinnande vatten, men eftersom den här bostaden
egentligen är avsedd för den biträdande rektorn har den som ett av byns
första hus ganska nyligen faktiskt utrustats med elektricitet .
Vad gör du i Malawi?
Min resa är en förstudie för hur vi inom föreningen Possall ska kunna skapa
samarbete med människor, organisationer och entreprenörer här. Rent konkret
jobbar jag som lärare på en grundskola och undervisar en sjätteklass i
matematik, engelska och samhällskunskap. Så gott det går när jag inte talar
det inhemska språket chiwemba. Man får använda mycket fantasi och
kroppsspråk. Men jag försöker också lära mig så mycket som möjligt om
samhället, kulturen, och människornas förutsättningar här.
Hur är kunskapsnivån i skolan?
Den är extremt varierande; en stor utmaning för Malawi sedan landet blev en
demokrati i mitten av 1990-talet är att ge skolgång till alla barn. De
skolor jag har besökt har bara haft fyra lärare, på åtta årskurser om ofta
över hundra elever var. Den skola jag själv jobbar på sponsras av Sydvästra
Skånes FN-förening, vilken betalar löner till tre kompletterande lärare. Så
nu finns det lika många lärare som årskurser.
De enorma klasserna gör det väldigt svårt att få alla att lyckas följa med. I
min sjätteklass finns det många som måste räkna de allra enklaste additioner
på fingrarna, medan studieplanen beordrar mig att lära ut division med tre
decimaler.
Vad är det viktigaste du lärt dig hittills?
Det vikigaste är att förstå hur vardagslivet för människorna här är och hur
man ser på exempelvis skolgång, familjeliv och döden. Det var spännande att
höra hur traditionen att männen "stjäl" sin
blivande hustru finns kvar. Paret rymmer till hans familj i skydd av nattens
mörker. Men det är också absolut nödvändigt att förstå relationssynen för
att kunna diskutera HIV-frågor och familjeplanering.
Starkaste upplevelsen?
Om man bortser från den gröna mamban som slingrade sig på min handduk skulle
jag nog säga att det var när den lokala ungdomsgruppen berättade att de
bestämt sig för att tillägnat mig titeln hedersmedlem.