- Våra sherpas gjorde ett fantastiskt jobb och förankrade vara tält med rep
och stora stag och skottade snö och is framför tälten mot vindriktningen,
berättar Lundabon Bengt-Göran Håkansson.
Den 30 mars startade Mount Everestäventyret för Bengt-Göran Håkansson från
Värpinge. Efter en vecka i basläger började den riktiga klättringen för en
vecka sedan. Gruppen klättrade upp till läger ett med målet på läger två.
Men de kom aldrig fram.
- Att gå till läger ett var som att klättra över sockerbitar, som var strödda
över en uppförsbacke. Oerhört fysiskt påfrestande på 6000 meters höjd,
berättar Bengt-Göran Håkansson.
Ovädret gjorde att expeditionsdeltagarna fastnade två dygn i sina tält, medan
kondensen från deras utandningsluft snöade ner över dem. Att granntälten
slets sönder fick ägarna veta över radio.
Efter stormen kom gruppen iväg mot läger två. Men Bengt-Göran Håkansson märkte
att hans sherpa var orolig och inte ville gå över isfallet vid lunchtid -
när lavinfaran var som stört. Efter en timme vände gruppen och skyndade
tillbaka mot baslägret. En bit bort gick en lavin.
Nu börjar det riktiga eldprovet. I veckan ska gruppen klättra upp på 7500
meters höjd och tillbringa tio dagar på berget.
– Nu är planeringen väldigt viktig så att man inte missar något – medicin,
mat, kläder och utrustning för att klara svåra förhållanden. Annars får man
lida för misstagen, berättar Bengt-Göran Håkansson i ett mejl. Nu skall jag
testa mina batteridrivna fotvärmare.