LUND. Alexandra Tolstoy har precis lämnat av barnen på dagis i centrala Lund.
Den khakifärgade klädseln sticker inte ut i den tjugogradiga värmen på
Stortorget.
Men med tanke på hennes stundande resa går associationsbanan lätt mot Afrika.
– Det ska bli jättekul att komma ut på fältet igen. Det är först på plats som
man konkret kan se resultatet av biståndsarbetet, säger hon.
Den 27 september flyger familjen till huvudstaden Lilongwe. Maken Peter kommer
att jobba deltid som ekonom för IM och ägna resten av dagarna åt de tre
barnen: Natasha, 1 år, Francisca, 3, och och Alexej, 5.
Alexandras arbete kommer att handla om att hjälpa befolkningen med
grundläggande hälso- och utbildningsinsatser.
Den stora spridningen av hiv och aids är ett huvudproblem.
– Många har inte tillgång till basala saker som rent vatten. Information om
hiv och aids är också livssviktig. Varje person som dör lämnar efter sig en
familj som behöver hjälp med försörjningen, säger hon.
I dagsläget är det få malawier som har tillgång till bromsmediciner. Men
eftersom medicinerna var obefintliga för några år sedan tror Alexandra att
utvecklingen går i rätt riktning. IM i Malawi köper till viss del
bromsmediciner men jobbar framför allt med förebyggande insatser.
IM:s arbete går i stort ut på att stödja lokala organisationer eller
samarbetspartner.
I Malawi stödjer de just nu fyra organisationer med sammanlagt drygt fyra
miljoner kronor om året.
– Det är viktigt att förändringen sker på gräsrotsnivå så att den får
ordentligt fäste i samhället. Sedan måste vi se till att biståndsinsatserna
bär på lång sikt, säger hon.
Alexandra Tolstoy är ingen nykomling i sammanhanget. Under studieåren i Lund i
början av nittiotalet fick hon ett stipendium och gjorde en fältstudie i
Namibia.
Då passade hon på att resa runt i södra Afrika, bland annat till Malawi.
– Det är väldigt vackert där. Mycket grönt och fina röda grusvägar.
Människorna är vänliga och varma, säger hon.
Sedan dess har hon jobbat med olika biståndsprojekt bland annat för FN, UD och
Sida. Senaste var det i Moçambique under sex månader.
Drömmen om Afrika drabbade henne redan i barndomshemmet utanför Skurup.
Hennes föräldrar träffades i Kongo på 60-talet, där mamman var barnmorska och
pappan jobbade för FN.
– Vi såg på super-8-filmer från mina föräldrars resor och de pratade ofta om
Afrika, säger hon.
Enligt Alexandra är Malawi ett land som lider av stor fattigdom men har en
förhållandevis låg kriminalitet.
Hon är inte särskilt oroad för att hennes barn ska råka illa ut men
konstaterar ändå att det finns vissa skillnader som man måste anpassa sig
till.
– Överlag kommer vi att vara lite mer försiktiga. Till exempel inte köra bil
efter att det blivit mörkt, säger hon.
Äldste sonen Alexej ser fram emot att få se alla exotiska djur.
– Han är mest nyfiken på de värsta krypen, ormar och ödlor. Senast i dag
frågade han när vi ska resa.