När dottern Ylva Ekstrands pappa dog i slutet av september ringde läkaren med kort varsel och berättade att det var dags att ta avsked.
Hon funderade på att meddela sin mamma men gav snabbt upp tanken.
– Om jag skulle ha beställt sjukresa för min mamma för att ta henne till sjukhuset så hade det slutat med att min pappa dött i ensamhet, säger Ylva Ekstrand.
På tomten utanför kämpar en ekorre med ett gäng talgoxar om fröna som serverats i det lilla fågelhuset. Ylva Ekstrand lägger armarna i kors och ena handen mot hakan.
Direkt när datumet för pappans begravning var bestämt beställde hon transport för sin 89-åriga mamma Majbritt Klein till Uppståndelsens kapell, där begravningen skulle ske.
Majbritt Klein, som har bland annat vaskulär demens, bor fortfarande i eget hem och har rätt till färdtjänst.
Men eftersom Lunds kommuns färdtjänst inte har utrustning för att hjälpa henne upp och ned för trapporna i lägenhetshuset så måste hon använda Region Skånes service för sjukresor.
Transporten till begravningen fungerade. Även om den var 20 minuter försenad så hann de tack vare att Ylva Ekstrand beställt körningen med lite tidsmarginal.
Efter begravningsceremonin började problemen. Vid tidpunkten som transporten var beställd till väntade Ylva Ekstrand och Majbritt Klein utanför kyrkan. Ingen bil dök upp. Resten av gästerna åkte hem till Majbritt Klein, där hon och dottern hade dukat upp för gemensam fika och måltid.
Efter ett tag ringde Ylva Ekstrand till Skånetrafikens kundtjänst. Efter 44 minuters väntan kom hon fram i kön och fick efter ytterligare en stunds väntan beskedet att trafikcentralen inte fick kontakt med föraren.
En ny bil lovades, inom tjugo minuter.
Ingen kom. Ylva Ekstrand ringde igen och fick beskedet att bilen skulle dröja ytterligare tjugo minuter.
Under tiden hann nästa begravning avslutas och gästerna där undrade varför ingen hämtade Majbritt Klein och Ylva Ekstrand.
– Mamma var fortfarande ledsen efter begravningen. Hon är snäll och fann sig i situationen, men tyckte att det var konstigt att det dröjde så, säger Ylva Ekstrand.
Hon ringde kundtjänsten igen och fick beskedet att förväntad kötid var 104 minuter. Istället ringde hon då beställningscentralen och en stund senare kom transporten – två timmar och femton minuter försenad.
Väl framme vid hemmet meddelade föraren att den trappklättrare – en maskin som transporterar personer i rullstol uppför trappor och som alla sjukresefordon ska vara utrustade med – inte fungerade.
Ylva Ekstrand tvingades tillsammans med sin 64-årige make Bengt hjälpa föraren att bära upp Majbritt Klein i sin rullstol upp till tredje våningen där hennes lägenhet finns.
Lägenheten var då tom. Släkt och vänner hade dukat ut och diskat allt.
– Mamma undrade var alla var. Bland annat min 80-åriga kusin från Simrishamn, som hon inte träffar så ofta och inte hunnit prata med vid begravningen, säger Ylva Ekstrand.
Hon är själv upprörd. Besök på vårdcentraler går att boka om ifall transporten är sen, men en begravning går inte att reprisera.